Screaming at the window, watch me die another day. Hopeless situation, endless price i have to pay. Sanity now is beyond me, theres no choice. Diary of a mad man, walk yhe line again today. Entries of confusion, dear diary i´m here to stay.
Detta är inledningen på Ozzy Osbournes fantastiska låt Diary of a mad man. Kanske är det Ozzys egna känslor han skrev om den gången, lyssna gärna på låten den känns äkta. Skulle någon någonsin säga till en människa som den tokiga mannens dagbok handlar om att ta dig i kragen polarn, du måste rycka upp dig. När situationen känns hopplös spelar det ju ingen roll hur mycket hopp alla andra har, man måste ju bygga hopp för den tokiga mannen. Om kalle vet hur man bygger en flygplansmotor så kommer jag aldrig lyckas bygga en på en gång även om han gladeligen berättar för mig hur. Jag skulle vara tvungen att ta ett steg i taget och kanske försöka få fram rätt verktyg så det ens går att ordna, ibland skulle jag antagligen gå tillbaks några steg för att göra om och göra rätt. Jag skulle kunna göra det för att jag har ork att göra det. Ska man ta sig i kragen och förändra en hopplös situation behövs mer än lite ork. Därför är det en fruktansvärt dålig idé många gånger då risken för att man misslyckas är så ofantligt stor och misslyckanden kräver mycket ork/kraft att ta itu med för att göra sig av med känslan av ännu mer hopplöshet.
En klok vän skrev ungefär att är man mitt i hopplösheten så måste man andas och göra lite mindre än man kan. Eller mycket mindre än man kan eftersom marginalerna är så små och då krävs pyttelite för att det ska bli för mycket. Man kan tänka sig som ett frö som ligger i jorden och ska gro och växa till något nytt, alltså göra ingenting och slappna av i det. Man kan inte vara fröet som försöker klättra upp ur jorden. Man måste låta omständigheterna bli de rätta och tills det gör man inget utan låter omgivningen göra det möjligt för fröet att gro.
Är vi bra omständigheter för fröna runt oss, låter vi dom gro eller försöker vi dra upp dom ur jorden. För vems skull måste groendet gå fort. Kan man kräva av en planta att den ska snabba sig och ändå kräva att den ska vara lika tålig som de som tagit det med rätt förutsättningar? Kan vi lära oss något av min väns ord? Kan vi det kanske vi kan få se många frö gro till fantastiska växter, alltså om vi låter människor vara där de är och ge dom förutsättningar att bli det de är ämnade för kommer vi få se fantastiska människor göra fantastiska saker för att de har fått tillbaka kraften för att lyckas med det. Vad får det kosta och vad är det värt är frågor jag inte tycker hör hemma i ett sammanhang när det gäller att få tillbaks fantastiska människor. Bara en reflektion efter att lyssnat på Ozzy Osbournes Diary of a mad man. <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar