Ett nådens år 2021 eller var det onådens?

 Då var vi inne på årets sista vecka. 2021 Året då covid 19 fortsatte vägra ge upp. Året då våld i nära relation vägrade ge upp. Året då psykisk ohälsa vägrade lämna denna planet. Året då vi är mer rädda för ohyran på hotellen inför kommande OS i Peking än för regimen i Kina. Ett vanligt år med andra ord. Hur kommer 2022 bli? I min deprimerade verklighet så kommer inte så mycket att ändra sig men.... jag tror vi kan få lite förändring i rätt riktning vad gäller våld i nära relation och psykisk hälsa. Covid gör som den vill så där spekulerar jag inte ens eller, jo lite grann. 

2021 alltså. Vi fick se ett fotbolls EM som varit uppskjutet pga av covid. Vi fick i första sommarvärmen glädjas åt ett gruppspel som gick bra Sveriges väg men var riktigt otäckt när Christian Eriksen fick hjärtstopp på plan. Sverige fick ju sedan respass av Ukraina och det roliga var över. Innan dess så genomfördes ju även Eurovision song contest efter ett års uppehåll. Det är viktigt att vi återgår till det normala så fort som möjligt tycker vi. Resor bokas och åks på, idrotts och kulturarrangemang bjuds det in till, restauranger och affärscenter öppnar upp som vanligt och året 2021 var året covid 19 besegrades, eller? Nä det var det ju inte och var det de ovaccinerades fel? Nä det tror inte jag. Vi vaccinerade var så in i helvete sugna på att få njuta livet när vi gjort vad som krävdes. Två vaccindoser och vi var odödliga. Vi skulle uppleva allt igen. Jag skulle inte bli förvånad om det är vi dubbelvaccinerade som sett till att vi fått en ny våg och nya restriktioner. Vårt mål nu verkar vara att hänga de ovaccade i närmaste lyktstolpe, vi målar ut dom som imbecilla foliehattbärare, ja dom finns och det är sorgligt men det finns en hel del som av olika oro valt att inte vaccinera sig och vi måste kanske lyssna på varför de är så oroliga att de inte just nu vill vaccinera sig eller så gör vi som det känns att vi redan gör. Vi fryser ut dom ur gemenskaper, vi kör med skyll er själva och detta är bara bra för en samhällsgrupp om vi nu ska fortsätta att dela upp oss. Eller bra är det ju inte men just nu är det inte flyktingar och invandrares fel alltihop det är de ovaccinerades. Har vi inte lärt oss något av historian? Alltid, alltid måste det finnas en syndabock så att vi slipper ta ansvar för våra egna fel och brister. Så länge man tillhör den stora massan med vita dubbelvaccinerade normsättande människor som har bestämt även hur högt taket ska vara i samhällsdebatten så är det lugnt. Tillhör man inte den massan så är det lite mer problematiskt. Vi gör ju precis som krigförande länder gör när de ska smutskasta fienden. Propagera alla till hjärntvätt och lär människor hata de ovaccinerade. Vi är inte ett jävla skit bättre än Nordisk motståndsrörelse är när de delar ut listor på vilka som ska hängas i vilka lyktstolpar. Hur fan blev vi sådana? Vi är ju helt vanliga svenska skattebetalare som håller samhällspelarna på plats. Det finns en hel del av dessa dubbelvaccinerade moralpoliser som vill att de ovaccinerade ska tvångsinjeceras med covidvaccin. Jag vet inte men jag tror det är en vansinnigt korkad idé. Dels strider det mot FNs konvention för mänskliga rättigheter och dels så undrar jag när vi slutade vara källkritiska. Vad skulle kunna hända i ett samhälle där man lagstadgat tvångsinjecering? Min son var i Auschwitz i höstas på studieresa, han och hans reskamrater har haft föredrag om resan på sin skola, jag fick äran att komma och lyssna. En sak som verkar varit väldigt otäck händelse de fått berättat för sig på plats var hur man avhumaniserade judiska människor och sen var det fritt fram för doktorerna på förintelse och koncentrationslägren att experimentera hur som helst. Jo jag hoppas att alla människor kommer vaccinera sig men jag vill inte vara med och frysa ut människor som är oroliga och rädda, istället för tvång kanske vi som är vaccinerade vara reklam nog att vi mår fint och att vi har någon form av frihet att leva. Vi behöver inte slå in i huvudet på dom att de inte är lika mycket värda som dubbel och trippelvaccinerade vi behöver inte frysa ut dom, vi behöver inte påtala dom som problem, problemet är ju att vi inte får alla att våga vaccinera sig. Men de äter ju på Mc Donalds och köper smågodis och läsk och de vet inte ett skit av vad de grejerna innehåller! Jo men du knaprar ju inte Tramadol för att koppla av lite trots att du inte vet vad de innehåller, allt du vet är vad du tror inte är bra om du inte är farmaceut eller missbrukare då kanske du vet, precis därför tar många av de ovaccinerade inte vaccinet. De tror/vet att det inte skulle vara bra för dom om vi nu inte pratar om den lilla klick som tror att det är någon regering som vill göra oss till zombies och vill ta över jorden. Detta är min högst personliga åsikt vad gäller vaccinering, jag är för att vi vaccinerar oss. Jag är själv vaccinerad men jag är emot att man fryser ut och använder oroliga och rädda människor som syndabockar. Jag tror att det är vi vaccinerade som ställt till det denna gång genom att vara oförsiktiga när vi trodde vi blivit odödliga. 

2021 var året då gammelmedia äntligen lyfte frågan ordentligt genom att skriva om mord och mordförsök i närarelation. Vi fick upp ögonen eller i allafall ena ögat lite om ett stort stort problem. Problemet verkade från början vara att framför allt kvinnor i alla åldrar blev mördade. Vi börjar väl kanske fatta nu att problemet kanske är att det finns framförallt män som mördar framför allt kvinnor de har relation till. Varför har vi inte kommit längre när det gäller detta. Om man tittar på hur Sveriges gömda kvinnor lever blir man ju helt bedrövad. De kan inte skaffa olika abonnemang, de kan inte ta lån, de kan inte ha någon adress så räkningar förfaller och de hamnar i kronofogdens arkiv, en kronofogde som inget kan göra mer än att låta skulderna öka då kvinnorna inte har någon adress. Så nu kan vi fråga oss varför en del kvinnor ger upp och går tillbaka till sina aggressiva, våldsbenägna män.

2021 var ett år när den psykiska ohälsan var representerad överallt i samhället precis som vanligt. Vad är det som gör att människor får ångest? Det finns nog lika många svar på det som det finns människor som har starka ångestkänslor. Varför har ingen kommit på hur vi ska minska ångesten generellt i samhället? Varför har olika professioner så svårt att samarbeta med sina gemensamma klienter och patienter. Varför får en människa olika svar vpå vad som bör göras beroende på om hen pratar med läkare, arbetsterapeuter, psykologer osv... Kan vi inte bara låta människor läka med den hjälp de behöver, måste vi räkna dessa människor i kronor och slänga in dom i arbete så jävla snabbt som möjligt. Är det kortsiktiga eller långsiktiga vinster vi vill ha och med vinster menar jag människor med god psykisk hälsa som ger biverkningar positivt i ekonomin också.  

2021 var ju året då vi förberedde oss för vinter OS i Kina och fotbolls VM i Qatar. Jag säger bara , bojkotta skiten. Två av världens största sporthändelser i länder med regimer som inte står upp för mänskliga rättigheter, de har fått sina evenemang because dirty money talks dirty och det verkar gubbarna i IOK och FIFA tycka om! 

Jag önskar er alla ett Gott nytt 2022 och jag hoppas så att det blir ett bättre år för alla. Det har såklart hänt massor av härliga, fina, lyckliga grejer 2021 för många människor och jag gläds med er!

Jävla problem!

 Efter gårdagens inlägg och  låten som var upphov till det inlägget så kom detta till mig, kanske inte så konstigt kanske för dessa funderingar har jag vandrat med ett tag. Så låten var ju Nomys cover på Mimi krys "Ni är så jävla dumma i huvudet" och här är frågan vem är dum i huvudet? Är någon dum i huvudet? Eller agerar folk bara som om de vore dumma i huvudet och vem är det som agerar så i så fall? Jag har hunnit fundera lite under pandemiåret och märkt att jag har vänner som lever med det vi kallar psykisk ohälsa. Klart jag visste det innan men det är fler än jag funderat över som berättar om hur de mår. Det är fler som är öppna med det och så har det ju varit i den offentliga världen med. Människor som slåss om OS medaljer mår dåligt, människor som är som kopierade av antikens gudar har ångest. Vad är det jag inte sett innan. Vad är det uppenbara jag missat? Jag har haft panikattacker kanske fyra gånger under hela mitt liv, inga stora grejer har gått att resonera sig fram tills det klingat av, varit på sjukhus en gång då jag trodde jag hade hjärtfel. Så ni som har panikångest, ångest, utmattning mm mm tänker nu att det där var så lite att det inte räknas, och ja både jag och vetenskapen håller med er. Det är lite, alldeles för lite eftersom jag är en produkt av evolutionen. Såg en läkare på TV som pratade om detta och han hävdar att det är vi som i stort sätt aldrig har panikattacker och annan ångest som borde ha en diagnos för det strider mot hur evolutionen formar människan efter strida eller fly personligheter. Vi som aldrig känner av detta hade klarat oss typ 10 minuter när homosapiens var en ny typ av människa. Ångest är ett system som larmar vid fara. Men ibland så fastnar larmknappen och då blir det tufft, man kan absolut ha för mycket panikattacker och ångest för att det ska vara bra. 

Jag är ingen läkare så jag kommer inte grotta ner mig i några diagnoser mer än det ytliga jag gjort precis, däremot vill jag grotta ner mig lite hur vi runtomkring tänker och agerar. Hur kan vi som medmänniskor hjälpa eller stjälpa, hur mycket är ett liv med psykiskohälsa värt i pengar? Kan och får man ens fråga/tänka så? Varför frågar jag om jag är tveksam över om frågan överhuvudtaget är ok att ställa? Jo det kommer jag nu att redogöra för. Jag har valt att ha frågan och mina funderingar så vida som jag kan för att inte någon ska känna sig utpekad. I allt jag skriver så lägger jag in minst tre personers erfarenheter och berättelser för att ingen ska kunna sig att jaha tycker hen sådär, det var ju inte så kul. Så allt jag skriver från nu som inte är mina tankar kan du inte dra några säkra slutsatser på men känner någon sig obekväm eller träffad av vissa detaljer så kan det ju ändå vara en öppning för att fundera på sitt bemötande av människor med psykiskohälsa. Som ni nog märkt så skriver jag just nu i en vi och dom kontext och kommer nog göra så i detta inlägg då jag inte hittat en bättre väg att visa på vart det kan finnas problem i frågan och för att samhället använder den vinkeln allt som oftast så det blir lättare att hänga med. 

Jo jag står upp för alla människors lika värde, jag vill att FN:s deklaration för mänskliga rättigheter ska vara norm och gärna lag. Ändå sätter jag ett vi och dom perspektiv på detta. Jag kan inte ens föreställa mig hur jävligt psykisk ohälsa kan vara , jag kan förstå att det är ett helvete men min definition av helvete är ju baserat på min ryggsäck och inte er som upplever att det här ett helvete. Jag förstår ju att det är ett värre helvete än mitt diabeteshelvete men hur många steg från mitt helvete kan jag ju bara gissa. Men det ni berättar och det ni belyser får mig att förstå att här måste jag lyssna, känna in och brottas lite med fördomar som jag förmodligen har. Jag väljer för att jag kan för att ni utbildar mig att försöka förstå att ni fortfarande är mina vänner, släktingar och att ni inte ändrades när jag fick veta utan det faktiskt är jag som förändras och som den jag är så kan jag välja att vårda förtroendet och försöka förstå lite till eller så kan jag välja att tycka att ryck upp dig för fan, skärpning nu. 

Tydligen och uppenbart kommer ju inte ångesten och hälsar på för att sedan försvinna mer än i sällsynta fall. Som jag skrev så har jag inte strids och flykt intuitionen som de flesta andra så det har inte slagit mig någon gång, bara snuddat mig. Detta betyder dock inte att jag är immun, alla! ja alla människor kan komma till den punkt att det sätter sig så jag kan inte ta och hoppla iväg på livets väg och tro att den ska vara kantad av hagar fulla av enhörningar och vackra blommor. Som jag skrev innan så är en balanserad ångest något bra och en överlevnadsstrategi det är när larmknappen aldrig avaktiveras det kan bli ett problem. För vem blir det ett problem? Tydligen för de flesta, både de som har fullt ångestpådrag och de runt omkring verkar det som av det jag har hört, sett och förstått. Jag kommer bara dela med mig av människors diskussioner, funderingar som faktiskt har, har haft ångest utöver det hälsosamma så om jag har enligt dig fel så kan det vara för att du har en vinkel jag inte stött på som därför inte är fel bara utom min referensram. Det var långt men nödvändigt intro på något sätt.

Om man på en arbetsplats börjar märka att Kim (Namnet är helt fiktivt och kan vara vem som helst av de jag pratat med och som sagt minst tre av dom åt gången) diskuteras som ett problem för att hen varit borta i omgångar och att det gör det lite besvärligt för vissa kollegor och eller ledningen att planera framåt så kanske man ska lyfta frågan om vad som blir problem och hur man löser det det i stället för att diskutera hen som problemet. Man kanske ska fundera över hur man underlättar för en person som känner sig som problemet vilket människor med ångest tydligen gör ganska ofta när deras frånvaro från arbetsplatsen blir längre än man trott. Det verkar finnas många människor som tycker just att det är bara att rycka upp sig och ta tag i situationen är en bra lösning. Tänk om det vore lösningen, va enkelt det skulle vara och just så enkelt är det kanske för dig och mig. Jag har inga problem att rycka upp mig när det kan behövas men det är ju för att jag har ett stort förråd av positiv energi att ta av även när livet är lite surt, alla har inte det. Jag vet att människor med mycket ångest av något slag kan göra åt en hel förmiddags energi att bara slänga i all tvätt i tvättkorgen, efter det behövs en längre vila eller sovstund. Det kan vara så att man är på väg någonstans, kanske viktiga saker som att ta bussen för att träffa en läkare eller kanske för ett rehab möte på jobbet men energin räckte bara till att ta sig till bussen inte till att hoppa på den. Nästa dag när almanackan är tom kanske man orkar en tretimmars shoppingtur till köpcentret och kommer hem med lite energi kvar. Detta kan ju sticka i ögonen på kollegor och chefer men man måste ju få njuta av den energin dagen bjuder, jag tror ingen skulle vilja byta ens en vecka med någon som är sjukskriven eller borde vara sjukskriven för ångest eller panikångest. Som kollega så kanske man inte ska diskutera Kims eventuellt kommande omplacering eller uppsägning oavsett om Kim är närvarande eller ej det är en fråga för Kim, ledning och fackligföreträdare om Kim är fackansluten. Alla tror jag känner någon som har eller har haft ångest i den grad att den är ohälsosam. Hur vill jag att någon pratar om och med mig om jag skulle hamna i läget att jag bara ler åt allt och säger åhh va kul men jag bara känner NEEEEJ inte en sådan här jävla skit dag till? 

Ler och säger ja men menar nej och gråter inombords? Är det möjligt att människor gör då? Ja det är jag helt säker på för det är tydligen det vanligaste. Det är mycket lättare att le för då är omgivningen bekväm med dig. Testa när frågan på jobbet kommer. Tjena, allt bra eller? Nej det är skit! Där kan det mötet på riktigt stelna till och ledas upp först långt senare. Så det där med hej hur är läget är till stor del en artighetsfras man bara förväntar sig ett svar på och då får man det svaret för det var det lättaste att göra. Tomma artighetsfraser vet vi ju alla att det är tills någon blir sjukskriven då tar man det där. Hej allt okej som ett kvitto på att det faktiskt var okej, varför ljög Kim om det? Kanske för att den som ställde frågan hur är det? ljög med att hen brydde sig på djupet. Vi är bra på att signalera positiva grejer oavsett om de är sanna eller ej, när någon signalerar negativa grejer så blir det jobbigt för alla. Delad glädje är dubbel glädje och det är ju fint men att dela någons tuffa situation är långt från självklart, det är jobbigt och jag som var så på topp tänker inte låta någon förstöra det. Många har i allafall vettet att låtsas som att man vill dela det och det är kanske bra i det första skedet men tänker du inte ta steg två så gör klart det direkt annars riskerar någon att lita på dig när det inte är förhoppningen eller viljan och tro mig det är inte som att det är ett hav av människor som kommer in med tidvattnet för att vara med och dela det tuffa. Men jag har ju en familj och det är barnens fritidsintresse, det är sommarstugan och den där resan så jag hinner inte med någon annans "problem". Det är lugnt, du behöver inte, men ge inte intrycket av det då utan var tydlig med det är så. Det betyder ju inte att du mobbar hen bara att du inte gett några falska förhoppningar om stöttning när det är som tuffast. Klart man stöttar kollegor som har det tufft när man är på jobbet. Eller är det det? Många svarar nog förhoppningsvis ja här.

Kan det verkligen finnas människor i ledande positioner som funderar på hur man blir av med "problemet" på ett så humant sätt som möjligt, en omplacering eller ett avgångsvederlag kanske? Det är oftast inte så svårt att nå egen framgång med något av dessa grejer. Har man att göra med en person vars energi räcker mellan kl. 06 och 09 så är det inte svårt någonstans att verkställa sådana beslut och få dem påskrivna av "problemet" . Och ja Kim diskuteras i termer som problemet för det är avhumaniserande och då är det inte människan man gör sig av med utan problemet, att problemet sitter fast i människan Kim som således följer med problemet ut är ju bara en tråkig bieffekt. Men ändå en bieffekt som gör att det blir lättare att planera något arbete. Arbetsplatser som agerar så kommer få det svårt att nå stora framgångar då kollegiet som är kvar kommer bli mer slutna om hur man känner och man kan få en känsla av i personalmatsalar att här är det fan toppen jämnt, vilken bra arbetsplats vi har och va högt i tak, alla verkar nöjda. Och som jag skrev att ju tuffare man har det ju mindre vill man visa det så en arbetsplats kan ju upplevas som ett rejvparty där alla tagit amfetamin och himlen är rosa och solen skiner när den egentligen är en plats med massa människor som inte vågar glänta på hur man egentligen mår alls. Som en dansbandskväll när bara trummaskinen kom och det bara serverades ljummet kranvatten. Ja amfetamin är en drog och jag förespråkar inte droger alls jag använde det här för att påvisa hur man kan verka pigg, uppåt, framåt utan att man egentligen är det. 

Men va fan jag kan inte ta hand om alla problem på jobbet och behandla dom med silkeshandskar! Det behöver man inte, problem kan och ska lyftas för att kunna lösas men man kan behandla alla människor med respekt när man lyfter problem. Klarar man inte det ska man jobba någonstans där man inte har några kollegor. Att vara oense och så långt från kompromiss man kan komma behöver inte heller vara fel, man kan vara osams och ändå hålla någon form av professionalitet så att respekten för varandra som människor består. En del gånger blir det strid och då kan det vara bra att komma ihåg att man kanske gick in i striden med olika sanningar eller vinklar. Det kan också vara bra att komma ihåg att är det läraren Kim eller personen Kim eller kanske en kombo som tar striden här för att hen hade lite mer krafter än vanligt. Är striden för att föra narbetet framåt eller för att skaffa sig en bekvämare sits? Det kanske inte behöver vara motsatser till varandra men kan absolut vara det.

Ett annat tydligen vanligt förekommande fenomen är att folk utnyttjar Kims situation för sitt eget syfte men försöker hålla en medkännande mask på för att Kim inte ska känna sig utnyttjad och lurad. Detta har jag sett för några år sedan med egna ögon. Om man baktalar en kollega för chefen gång på gång och håller en medkännande mask åt Kims håll kan man ljuga så många gånger för t.ex sin chef att man skapar en sanning och när den lögnen blivit vedertagen som sanning kan man kasta masken för det tar inte så lång tid att bryta ner en människa som man kan tro. Så kan det tydligen vara bland riktiga vänner också. Man kan komma att betraktas som en belastning då det aldrig går att planera med människan för även om t.ex. festen är planerad sedan länge och man har gjort mat och ansträngt sig för att det ska bli en härlig fest för säg 12 personer. Kim är jätte på, stylar sig för festen hen och partnern är redo att åka ochj där tog Kims energi slut. Tvärstopp. Partnern ringer och säger att de inte kommer. Om detta händer flera gånger när man bestämt något kan vänner börja planera att Kim inte dyker upp, när Kim upptäcker detta så kommer Kim inte ens åka när hen kan för då blirv det ju två för många och då är man ett problem igen när mat inte var planerat för så många osv. Så när spiralen sakta drar ner en hur fasen skruvar man åt andra hållet då? 

Det här är svåra frågor som kanske ser lätta ut. Som sagt jag har oftast inga problem med att ta mig i kragen och rycka upp mig men jag har just för tillfället all energi som behövs för det plus en massa energi i reserv. Har man inte den lyxen jag har kan minsta beslut vara en stor fråga och Kim kanske måste fundera på vilket är dagens viktigaste fråga vilket bara det tar energi och finns det lite energi kvar så kanske Kim orkar ta tag idet och om dagens viktigaste fråga inte är träffen med dig får du stå ut för dagens viktigaste fråga kanske var hur man skulle få till en måltid. 

Till sist i detta inlägg om Kim så finns det människor där ångesten drivit dem så hårt att de behöver stöttning 24/7. Är det de som är inlåsta på psyk då eller för är det det så får de väl hjälp dygnet runt!? Tro mig jag känner personer som bor så att de har hjälp dygnets alla timmar, människor som har familj och som jag aldrig trodde skulle hamna där. Av någon anledning har dessa Kim ändå hamnat där och det handlar inte om att kim skulle vara sinnessjuk vilket är ett vidrigt begrepp som jag bara använder i affekt när det gäller stora tragiska saker som är framkallade av dumhet. Nä inte ens jag är perfekt, nu fick ni det skriftligt av mig. När ångesten driver på och alla handlingsplaner bara släpper igenom ångesten så kan Kim vara i behov av stöd 24/7 och tro mig, som jag skrev innan. Alla kan hamna här. Man kan vara väldigt psykiskt stark och ändå hamna i det läget, ingen är immun. Så vilken tur att psykiatrin finns och kan hjälpa alla Kim tillbaks till en nivå som känns bekväm även om Kim kanske inte tror den nivån finns när hen är långt ifrån den.

Men va gott att vi runt om är så stöttande och fina. Många är nog det men det finns ett men här med. Jag är så bra på att stötta och vi har så högt i tak på vår arbetsplats nså det blir inga problem för Kim att komma tillbaks. Jag är så bra på att stötta? Hur kan jag veta? Som jag skrev och mina källor bekräftar det att man blir sjukt bra på natt spela frisk och pigg när man inte mår bra och hur vet vi att det inte är den spelande Kim vi tror vi löser dagen åt? Högt itak en så jäkla usel grej. Vad är högt itak och vem bestämmer hur högt taket är. Vi kan prata och skämta om allt, inga problem! Jo det är ett problem, vem sätter normen för hur högt taket får vara? Får man kritisera skämt och diskussionsämnen om taket är högt och vem bestämmer då vad som får kritiseras. Lättkränkta människor hur är det med dom? Eller PK poliser? är de under det höga taket? Hur högt är taket när det är som lägst och vem bestämmer att det är så? 

Ja du. Johan , detta kan nog vara dumt att ha med i ett CV för vem fan skulle vilja anställa dig efter det här. En jävla PK polis som inte själv kan leva som han försöker lära. Tur man har ett jobb redan. Jag jobbar ju med människor och framförallt ungdomar och jag hoppas jag kan ha med mig vad ni tolv Kim har lärt mig i min vardag och i mitt jobb. Ett stort tack för att ni vågar vara öppna med er situation och för förtroendet jag får när ni berättar. Tack för att ni visar att detta inte är speciellt ovanligt och visar att det går att prata om det. Vi vet ju aldrig på vilken sida av vi och dom en själv är i morgon. En sak som oroar lite när ni öppnar upp för era historier är att även i de tryggaste vatten verkar det finnas hajar som först verkar vara delfiner. Var rädda om er. 

Kan man bete sig hur som helst?

 Hösten är snart vinter och det är väldigt längesedan jag skrev något i min lilla blogg. Det har varit för mycket Covid, OS, Fotbolls EM, Blåbruna utspel som alla skriver om så mycket att ingen hade orkat att läsa mina tankar också. När världen står stilla blir nyhetstorkan svår förutom vid ett fåtal oaser. 

Jag har i alla fall länge tänkt skriva om Fotbolls VM 2022 och när jag häromdagen lyssnade på Nomys version av Mimikrys låt Ni är så jävla dumma i huvudet så lossnade tankeverksamheten lite. 

Alltså! Fotbolls VM 2022 kommer gå i Qatar, vilket uppenbarligen är ett land utan verksamma arbetsmiljölagar. Man har, har haft runt 2 000 000 gästarbetare som dom kallar det eller slavar som andra kallar det att bygga arenorna och allt runt under tio! års tid. FIFA som är internationella fotbollsförbundet har erkänt att Qatar fick VM genom mutor så redan där började det gå fel. 6500 av gästabetarna har dött under arbetet i olyckor, det blir 12 i veckan vilket gör nästan 2 människor om dagen, nä de har inga planerade helgdagar. Om 2 byggarbetare dör om dagen under 10 års tid i Sverige vid ett projekt, stort i och för sig men ändå ett projekt, hade någon reagerat då? Antagligen ganska fort, man hade tagit hjälp av arbetsmiljöverket och det hade blivit ett jäkla liv. Tidigare i år fick i allafall gästarbetarna igenom att de skulle få lön, efter 10 år har de ett löneavtal. 2500 skr i månaden är det värt. Mer skydd och betalt ska väl människor från bl.a Indien, Bangladesh, Nepal, Sri Lanka och ett flertal andra länder ha enligt staten Qatar. Detta är tydligen inga problem för bla FIFA, de säger vkör på vi kan inte flytta VM nu. 

FIFA som bildfades 1905 och uppenbarligen haft svårt att hänga med i världens utveckling, det känns som att det är samma människor som bildade FIFA som sitter kvar än idag, kommer till det vad gäller människosyn snart. Sepp Blatter som var president för FIFA till 2016 blev tillslut avsatt p.g.a bl.a korruption. Gianni Infantino heter han som tog över presidentposten, ja den man som utreds i Schweiz  för kriminell verksamhet och korruption. I Schweiz som sagt där FIFA har sitt säte. Varför protesterar inte de olika andra förbunden som lyder under FIFA när de är representanter för världsfotbollen, vi har CONCACAF som är Nordamerikas förbund, CONMEBOL som är Sydamerikas, UEFA som är Europas, CAF som är Afrikas, AFC som är Asiens - Ryssland som tillhör UEFA och OFC som är Oceaniens fotbollsförbund. 

UEFA är alltså Europeiska fotbollens centralorganisation. Fram till 2016 vart Michel Plateni ordförande där, ja en av Frankrikes stora fotbollsstjärnor. Michel blev precis som Sepp Blatter i FIFA avsatt 2016 p.g.a bl.a korruption. Aleksander Ceferin en advokat från Slovenien tog då över Presidentskapet. Han kunde göra det för att Danska, Norska, Svenska och Finska fotbollsförbunden sålde sina röster till han med ett löfte om att man skulle kämpa för att dessa länder ska få samarrangera Fotbolls EM 2028. Är det ens ok att göra så när man efterträder en president som precis åkt dit för korruption? Aleksander är han som hotade Tyska fotbollsförbundet med hårda replisarier om man lös upp Alianz Aréna i regnbågens färger under årets Fotbolls EM. Hot som han tog tillbaks när Tyska fotbollsförbundet ändå valde att tända upp arenan i regnbågens färger. Jag tror dock att arenorna i Qatar inte kommer ha några regnbågar alls och här kommer nästa invändning mot att ge Fotbolls VM till en stat som Qatar.

Josh Cavallo heter en professionell fotbollsspelare från Australien. Han är den första professionella fotbollsspelaren på 30 år som kommer ut som homosexuell enligt The Guardien. Australien är ju på väg att klara kvalgruppen och gå vidare till fotbollsfesten 2022 i Qatar. Josh Funderar på att tacka nej om han får erbjudande att spela VM. Han vill verkligen spela VM men är orolig för säkerheten som homosexuell i ett land där det är dödsstraff för att vara just homosexuell. Qatar har inte lovat att inte fängsla fotbollsspelarna som spelar VM:et , man kommer nog inte göra det men de homosexuella bryter mot en lag som ger dödsstraff i värsta fall för de som utsätts, är inte lika säker på att staten Qatar tycker det är det värsta. FIFA, UEFA och de andra fotbollsförbunden vill inte att man ska blanda politik och fotboll så därför blir det inga starka reaktioner från dom och de hotar de nationella fotbollsförbunden till tystnad och lydnad om man får tro bl.a The Guardian vilka jag tror på i detta fall. Fotboll, korruption och prostitution (enligt kvinnor som sålts och som gått ihop och vill stoppa att det alltid är så här finns dokumentär på Discovery, kommer inte ihåg vad den heter) uppenbarligen i hop men inte fotboll och mänskliga rättigheter. 

När Belarus skulle ha hockey VM så hotade huvudsponsorn Skoda att dra sig ur om spelen inte flyttades till ett annat land. Tänk om Adidas, Mc Donalds, Coca Cola bara sa flytta eller gå i konkurs, det hade varit ett snyggt statement och många goodwill poäng till de jätteföretagen. Jag hoppas att Sverige vinner sin kvalgrupp och bojkottar hela VM och jag hoppas att länder som Brasilien, Argentina, Spanien, Portugal, Serbien, Italien, Frankrike, Belgien, Danmark, Nederländerna, Tyskland, Algeriet, Nigeria, Elfenbenskusten, Egypten, Senegal, Australien bara kvalificerar sig och sen bara bojkottar allt i hop. 

Men det är så bra för landet att man får stora evenemang för då belyses problemen och det blir bättre i det landet. NEEEEEJ, det är inte så, Ryssland och Kina behöver vi fortsätta? Det är bättre för pamparnas plånböcker att ha stora evenemang i länder där ingen vågar vara fackansluten och eller bara protestera mot förhållandena. Hur svårt kan det vara att se det?

As är as även om det står FIFA på Armanikostymen!

Det var kul att grotta ner sig lite igen, vämtar kanske inte 10 månader till nästa inlägg. Och ni som vill att jag väntar vså länge, läs inte det som kommer innan det så blir ni glada med . 

Tack för att ni läser mina funderingar!

Vad sätter man för rubrik på denna som jag inte använt?

 Ibland och ibland ofta funderar jag på vad vi säger och hur vi säger saker. I helgen var det melodifestival deltävling 3. Göteborgsbandet Mustasch har fått lite turbulens i sin inflygning. En bandmedlem är dömd för att stoppat ner en ölflaska mellan brösten på en medarbetare. Han är dömd betalt sina böter och allt kunde slutat där men bandet sålde t-shirts med en ölflaska nerstoppad mellan två kvinnobröst. T-shirten är indragen då det blev lite turbulent igen. Bandet skyller på designern så bandet hade tydligen inte med T-shirten att göra mer än att det är bandet som drar in mest på sin merch. Har det hänt sådana här grejer så kan man vara säker på att det kommer fram om man vill bli politiker eller om man vill vara med i Melodifestivalen vilket är fallet nu. Bandet bestämmer sig för att tala ut på sin facebook men det som skulle vara någon form av ursäkt blev ett stycke självömkan. När man bestämmer sig för att svara på reporters frågor så kommer klassikern, men folk är ojusta mot mig också. Återkommer till detta fenomen. 

Fansen till detta band är som en sekt, Han har ju betalt böterna och sagt förlåt för fan sluta ta upp det. Mello handlar om musik. Det är synd om sångaren. Han blir hårt pressad för något som han sagt förlåt för. Sagt förlåt före en designer gjorde en t-shirt som bandet inte hade en aning om att den skulle tryckas eller hur det var. Låter det sannolikt? Återkommer om detta med. 

Utanför LO-borgen har ett elbolag ställt en staty av en dammsugande Joakim Lamotte som ett reklamjippo angående energidebatten. Fyndigt kan man tycka. Stort tyckte Joakim Lamotte och tweetade: Hur är det nu, har Greta Thunberg fått någon staty i Sverige än? Frågar åt en kompis. En kvinna frågar om Joakim varit på förstasidan på TIMES? Jösses vad hans fans gick i taket och skrev förnedrande svar till kvinnan. Konstigt? Återkommer till detta också. 

För ett par dagar sedan startade Patrik Sjöberg, den svenska världsrekord höjdhopparen en sida på Facebook där det läggs upp berättelser och bilder på barn som blivit utsatta för våldtäktsmän. Han använder mycket av Jonathan Alfvens inlägg, Jonathan Alfven som tog över stiftelsen Love and hope där han skriver väldigt detaljerat om utsatta framför allt flickor. Han hänger gärna ut misstänkta o dömda gärningsmän. När människor ifrågasätter Patriks metoder för att jaga pedofiler blir de ofta hånade med sexuella preferenser och får veta vad de är värda av fansen till sidan. Patrik har ju varit utsatt som ung, han har skrivit en hel del om det i sin biografi, det kan vara bra att veta. Återkommer till det andra strax. 

Sångaren som inte kunde säga förlåt utan att skylla t-shirt tryck på någon annan och som ville tala om att människor minsann varit taskig mot han också, inte kvinnan som han utsatte men hon fick tydligen ta smällen, oklart varför. GPs fd krönikör/skribent som var tvungen att slå mot en kvinna som slåss för vår miljö som ger sitt allt för att rädda vår planet. En fd idrottsstjärna som slåss mot pedofili men inte tål kritiska frågor utan att med sexuella preferenser svinga mot de som ifrågasätter hans sätt att slåss på. 

Kvinnor som blir utsatta av dessa tre kända män blir hela tiden hånade och hatade av följarna till kändisarna. Kändisarna här använder sin överlägsna möjlighet till publicitet för att förminska och förlöjliga människor på just det sätt de hävdar att de slåss emot.

När kvinnor och/eller barn blir utsatta för sexuella trakasserier och/eller våldtäkter så verkar det viktiga vara att ingen ifrågasätter männen. Jag sa ju förlåt, ja jag fortsatte men bara med att håna. Jag går runt i kläder där det står kill your local pedophile och om någon ifrågasätter det kallar jag henne kvinnoförnedrande saker och talar om för henne vilka sexuella fantasier hon har som han inte tänker tillgodose. När en man hävdar att han är den enda som slåss för kvinnornas rättigheter så länge de tycker som han givetvis för när någon kvinna har en annan syn på miljöfrågorna så kan man håna henne för just den kvinnan är tydligen inte värd att försvara från påhopp. Och fansen till dessa män går ju helt bananas. Vilka grova saker de slänger mot de som inte håller med. Vilket hat och vilka hot de delar ut till de kvinnor som kommit ivägen för deras idoler..

Vad gör alla vi andra. Vi står och tittar på, ser när det händer, skakar på huvudet och går hem till oss själva, Vi som har barn, tar vi ens upp detta med dem? Diskuterar vi någonsin om vart gränsen går för det oacceptabla? Inte alla väl? Absolut inte alla, det finns  människor som känner att de kan ställa sig i vägen, bli ett hinder för det skenande tåget men det gäller långt ifrån alla. Vad gör vi för att backa upp dom. Står och tittar på, skakar på huvudet, klappar dom på axeln och går hem till oss själva. Nej, alla kan inte alltid, det finns tillfällen i livet då det inte finns ork, kraft eller plats för den prioriteringen absolut. Men jag kan bara prata för mig själv men tror inte jag är ensam. Jag skulle kunna göra mycket mer men vad? Det borde gå att komma på något men hur? Jag har vänner som är kloka i dessa situationer, visst kan jag lära av dom. Jag tror de flesta har vänner som man kan rådgöra med, få idéer och stöttning ifrån. Men hur stöttar vi dom som blir direkt utsatta för sexuella trakasserier och våld? Det känns viktigare att börja med. Hur pratar vi med våra unga så att de kan ta åt sig att ingen kvinna oavsett vad kan behandlas som en sak eller ägodel? Hur gör vi för att framtidens vuxna ska slippa dessa vidrigheter? Ett tror jag är säkert, vi måste göra det tillsammans. 

Jag kan absolut tycka att viss musik är bra men om musikern får kritik för svineri så behöver jag inte ge mig på dennes kritiker. Jag kan tycka att ett världsrekord i en idrottsgren är en imponerande bragd men jag behöver inte tycka att hans svineri mot kvinnor som kritiserar honom är bragdartat. Jag kan tycka att vissa reklamjippon har humor även om det inte är min humor men jag tycker inte det är humor när mannen som är centrum av reklamjippot hånar de han påstår sig stå upp för. 

Så länge det är någon annans fel när man själv är ett svin så blir det svårigheter att nå någonstans. 

Så återigen vill vi ha en värld för alla så måste alla vara med och forma den utan att få andra att må dåligt. Det går att skriva hur mycket som helst om detta så jag kanske återkommer i ämnet men nu är jag färdig med detta inlägg. 

Musik eller skräp.

 Sunkiga värderingar eller grova provokationer? Jag funderade lite vad musik kan göra med oss? När man jobbar med ungdomar är musiken ofta en stor grej och jag gillar det, musik är för mig bränsle. Musik som jag gillar kan få mig att höja mig ett snäpp till även när man börjar bli trött. 

Men vad lyssnar jag på och varför? Jag lyssnar på en hel del olika, texter och musiken i kombo tycker jag är viktigt, en bra text med en tråkig melodi fastnar jag inte för. En sämre text med en bra melodi är lättare att fastna för men jag har börjat bli allergisk mot vissa företeelser. Så gärna bra text och bra melodi eller bara en bra melodi, vad som är bra är väl upp till var och en egentligen men inte när man jobbar med ungdomar. De får väl inte lyssna på Eddie Meduza väll? Finns låtar med Eddie som de absolut får lyssna på. Vi vill givetvis att alla ska kunna känna sig bekväma i våra musikrum så Runke ball, Sveriges kompani eller Skinnet är låtar vi inte vill ska dåna ut ur högtalarna. Men det finns en hel del Eddie låtar jag inte har problem med att de lyssnar på, sen att jag kanske tycker det är dåligt är en helt annan sak. Bordellmammas visor är ju en annan sak som dykt upp igen och det ska inte spelas i våra lokaler. Eddie Meduza har ju gjort väldigt mycket musik för att provocera etablissemanget, även Bordellmammas visor var väl ett sätt att få bl.a radiochefer att sätta i halsen. Kan de även ha sunkiga värderingar? Ja absolut kan de det. På väldigt många ställen där det finns ungdomar så finns det regler om vad som får spelas och sex, droger och främlingsfientlig musik brukar vara förbjudet. Ofta inte bara låtarna utan artisten/artisternas alla låtar brukar ha en förbudsskylt stämplat på sig. 

Jag lyssnade själv på Eddie Meduza i min tidiga ungdom, jag har haft Bordellmammas visor på kassett och de spelades ibland i äldre ungdomen. Jag har dock alltid haft en förkärlek för Mycket hårdrock och då framför allt Ozzy men även lyssnat mycket på Magnus Uggla, Alphaville, Marillion och Depech Mode. Magnus Uggla har väl även han provocerat en hel del. Har jag anammat en massa sunkiga värderingar? Jag hoppas inte det. Men Ozzy, Iron Maiden, Wasp, Kiss, Helloween, m.fl m.fl av hårdrocksbanden, Alphaville och Depech Mode, Magnus Uggla har alla fått utstå den vuxna världens kritikers ganska hårda domar vilket hjälpt deras skivförsäljningar ordentligt i perioder. Och ja mamma lyssnade på Elvis och pappa på sportradion så de kunde ju blivit helt förfärade av musiken jag spelade men icke. Jag fick inte revoltera med musiksmak och det var nog bra för jag hade fullt upp att träna för jag idrottade en hel del. Både mamma o pappa kunde fråga vad som var bra med vissa låtar och tyckte jag kunde spela min musik med dörren stängd för de gillade inte all musik jag spelade. Men jag fick lyssna på vad jag ville och jag fick köpa de skivor jag ville ha. 

Lyssnade jag på någon musik som jag tyckte var dålig för att provocera? Oh ja, Bordellmammas visor, ett gäng av Eddie Meduzas låtar, absolut men sen var det ju bra om Ozzy provocerade vuxna för han var/är ju bra. Hemska Ozzy som klädde ut sig till djävul, för man kunde ju inte gå på hans drogande för då hade man fått ge Elvis på nöten med. Så när vi vuxna förbjuder musik p.g.a tex att musikerna använder droger så måste vi väll ta alla musiker som använder droger, skillnaden är väl om musiken är drogförhärligande. Om låtar vi förbjuder handlar om sex så måste man väl förbjuda alla låtar som handlar om sex? Hur gör man det? Är det penetrationssex i låtarna vi vill förbjuda eller är det allt som skulle kunna vara sex? Eller kanske ska vi ta de låtar som handlar om sex utifrån ett mansgrisperspektiv? återkommer till det strax. Jag köper helt att det inte får spelas Vitmaktband i våra lokaler, kanske inkonsekvent men just det kan jag stå för att jag tycker ska vara förbjudet i våra lokaler för de banden vill montera ner demokratin och göra skillnad på folk så mycket att det skulle vara okej att använda våld mot vissa folk. 

Tillbaks till det där med sex. Fuck like a beast med WASP var ju en låt som behandlats med ångest av vuxenvärlden och den har nog aldrig varit så populär som när Siewert Öholm ägnade ett program åt mestadels den låten, SVT hade t.o.m skrivit en aftonbön som lästes upp för att visa hur vidrig just den låten var. Låten handlar om en killes drömmar när han tittar på nakenbilder av kvinnor, antagligen i ett herrmagasin eller porrtidning som vi sa. Så kan det gå när man bara ser vad låttiteln är. Nä jag är inte för porr, absolut inte. Jag är emot det för att porrindustrin är så jävla vidrig. Jag har varit på föreläsningar där människor som varit fast i det träsket berättat och det är tungt att lyssna på men ack så viktigt. Men frågan är ju om en låt om en ung kille som fantiserar om nakenmodeller är värre än en låt som handlar om att en man har sett en väldigt snygg kvinna och frågar hennes man om han får låna frugan lite. Frugan som troligtvis är en kvinna (mina fördomar om dansbandsmusik kanske skiner igenom här) får inte frågan om hon är intresserad, nä det är mannen som får frågan om frugan kan lånas ut. Black Jack Får jag låna din fru ikväll från 2010 (e.kr). Eller en låt om Eva som strippar så att fruarna i byn inte kan hålla sina män hemma, och då var det inga glada fruar. Eva strippan från Trosa som Larz Krizters gjort nyinspelning av på 2000 talet, låten var med i filmen Repmånad 1974. Eller låten om Rut som har stora bröst att mannen ger till ett glädjeskrik på bröllopsnatten. Skytts 1974 men nyinspelad av Streaples 2007.Alltså är dessa låtar också provokationer mot etablissemanget eller är det så att det är ironiska låtar eller är det hederlig gammal gubbsjuk människosyn? 

Har bara lyft några kända låtar, artister och genrer. Skulle nog gå att skriva en hel bokserie om just detta. Om det spelas låtar där man tycker att man kan sätta sig över andra folk och ta ifrån dom friheten som människa så kanske man ska förbjuda de låtarna men vart drar vi gränsen och vem avgör om den överträds? Jag har inga svars om är 100% iga. Jag vet inte men jag vet att när vi hör tvivelaktiga låtar i våra t.ex fritidsgårdslokaler då har vi världens chans att få prata värdegrundsfrågor. Vissa låtar kan inte få spelas hos oss för att de är kränkande enligt FNs deklaration för mänskliga rättigheter så måste någon få hävda sin rätt att lyssna på sådana låtar så får de ta att göra det hemma. 

Men som sagt, jag är kass på hip hop så hör jag bara orden shoot så kan jag inte göra som Siewert gjorde med fuck like a beast, jag får nog lyssna vidare och se vad den handlar om innan jag tar diskussionen annars kan jag aldrig få fram hållbara vettiga argument att förbjuda låten hos oss om den nu strider mot vad som kan spelas i offentliga lokaler där alla ska kunna känna sig trygga. 

Och om jag som vuxen spelar låtar som Får jag låna din fru eller Eva strippan från trosa så hur snäll den vuxne tycker dansbandsmusiken är så är det inte det vi kan utgå ifrån, Vi kan inte förbjuda musik p.g.a melodierna, det måste handla enbart om texterna. Men vad vi än gör så uppmuntra musiklyssnandet, det är ett fantastiskt sätt att få uppleva sina känslor. Inte ett tydligt svar har jag gett på mina frågor för jag har inga, bara funderingar på vad som kanske skulle funka. Och jag vet att jag skulle inte funka om musiken inte fanns.

Skulle du kunna döda..........

Pandemi och ett USA val som slog många rekord 2020 och början på 2021 har varit allt som jag inte upplevt innan på snart 49 år. Mormor, morfar och farmor var små under första världskriget men vuxna och föräldrar under andra världskriget. De hann också uppleva spanska sjukan där var tjugonde person i världen dog. Så anledningen till att jag inte varit med om värre är antagligen att jag inte levt länge nog än. Vad är värst att vara med om under sin livstid om man ser till globala händelser alltså, annars kan jag svara på det utan att behöva varit utsatt för det men jag är ju inte korkad på det sättet. Det värsta som kan hända borde enligt mig vara att behöva uppleva sitt barns död. Men son sagt globalt. Vad är det värsta som kan hända under vår livstid? Är det denna pandemi, eller kommer det dyka upp något värre? Krig verkar ju som mindre troligt i världskrigsskala men ändå inte. Krig kan ju människan förhindra, det är inget som bara dyker upp och ingen hittar något verkningsfullt vaccin. Har fått frågan och sett folk svara på den. Om du kunde åka tillbaks i tiden och döda Adolf Hitler när han är barn, skulle du göra de då? om inte, varför?

Som sagt om du skulle kunna åka tillbaks i tiden och döda baby Adolf  Hitler skulle du då göra det? Jag undrar varför frågeställaren bara slutade att tänka? Tekniskt att döda ett barn kan ju inte vara så svårt, ju mindre desto lättare skulle jag tro.  Tekniskt skulle jag ju klara det men vad är det för en fråga. Jag förstår att tanken i grova drag är att förhindra 11 000 000 människors död och är då ett barn ett för stort offer eller är det ett okej offer då barnet är den som ställer till det ordentligt för dessa 11 000 000 plus många till som överlever kriget och förintelsen. Men om man nu kunde åka tillbaks i tiden så varför döda? Jag är inte jätte mycket för Marvelfilmerna, en del är bra men jag har inte fastnat så hårt i Marvelträsket men jag har fetfastnat för Deadpool, grymt mycket min humor men också en intressant tanke om att försöka rädda en pojk som i framtiden kommer bli en massmördare. Alltså om man nu skulle kunna åka tillbaks i tiden så varför inte lägga lite energi på att försöka rädda baby Hitler från sin framtid genom att försöka få han att utveckla empatin för andra människor. Jag har inte tid, jag skjuter så är det ur världen. Eller? Är något någonsin så enkelt? 

Inga tidsresor verkar vara gjorda för då hade vi antagligen redan fått besök från förr eller sen. Vi lyfter in frågan i nutid i stället. Vi ser ju att Pelle (Fingerat namn) riskerar att hitta på dumheter som sätter folk i skiten, skadar folk och ev senare även dödar andra människor. Varför får jag inte frågan om jag kan tänka mig att döda Pelle för att göra framtiden bättre för många andra? Man gör inte så såklart! Dels för att vi är bättre än så och dels kommer nog frågan inte för att vi inte vet vad som händer i framtiden. Vad kan vi göra istället för att skjuta barn och ungdomar vi tror kan orsaka stora problem för andra i framtiden? Men du kan väl för helvete inte jämföra Pelle med Hitler! Är du helt dum? Hitler gjorde ju fruktansvärda saker! Absolut och jag önskar att någon kunnat stoppa hans tankar om människors värde redan i hans ungdom, Hitlers alltså. Pelle har vi här och nu, vi har inte en aning om vad hans framtid kommer leverera. Förhoppningsvis inte i närheten av vad Hitler gjorde men vi kan inte veta.  

Men ändå, va problem vi skulle kunna slippa om någon sköt baby Hitler. Jag tror inte på att någon föds ond. Om det funkar att skjuta barn för att rädda framtiden så är vi någonstans i Egypten på 1200 talet före Kristus när Gud skickade dödens ängel för att döda de förstfödda för att tvinga Farao att släppa Guds folk fria från slaveriet och jag tror vi kommit lite längre än så, inte ens då var det för att det var barnen som var onda utan för att bryta ner deras föräldrar för att få Farao att ge vika. Berättelsen om Moses och Farao finns inte dokumenterat med bilder eller reportage förutom i Bibeln så juridiskt skulle det vara svårt att bevisa att det hänt. 

I dag har vi helt andra möjligheter, iallafall här där jag bor i södra Vätterbygden. Barn och ungdomar som man är orolig har stora möjligheter att få hjälp tidigt. I Region Jönköping finns 13 kommuner och på de allra flesta håll finns det nätverk med skola, socialtjänst och fritidsgårdar, många har även samarbete med föreningar och kyrkor. Med socialtjänsten så menar jag i de flesta fall socialtjänstens fältsekreterare eller fältare som de kallas. Va bra då löser sig ju allt! Eller? Nä såklart inte men när vuxna människor från olika håll jobbar för att underlätta för barn o unga och hjälps åt att försöka hålla skyddsnätet finmaskigt så finns det goda möjligheter till positiv utveckling för den unga. Självklart händer det tråkiga grejer i alla 13 kommuner i vår region men på de flesta håll finns det människor som alltid är beredda att lägga ner energi på att vända det tråkiga. För det tar både tid och energi. Det hjälper inte att bara öppna upp en fritidsgård till som vissa tror eller att stänga ner en fritidsgård som vissa andra tror. Man måste gå in med att kunna prioritera sin tid och andra resurser för att nå positiva resultat. Fritidsgården är absolut ett ställe att använda men då med personal som orkar och vill, det verkar vi ha gott om i region Jönköping och det är fantastiskt. 

Alla människor är unika och det är både klyschigt och sant så därför kan jag inte skriva att läs denna bok eller lyssna på denna professor så löser det sig. All samverkan för ungdomar som man vill ska leda till en positiv förändring kan bara göras när man har en samlad bild av problemet och är överens om att nu kör vi och det kommer kosta pengar och svett. Så visst, om man kunde åka till framtiden så skulle man ju kunna åka tillbaks och skjuta de som kostar andra människor en massa lidande eller så jobbar vi här och nu, använder oss av våra och andras erfarenheter och gör vårt bästa så kommer det nog gå bra för väldigt många. Det är kul att prata med fd ungdomar man haft som nu är vuxna och som mår gott i livet, en del trodde man aldrig skulle klara det. Jag lyssnade på Patrik Pelosio som var torped från han var runt 12. han berättade att han hade vuxna runt sig hela tiden som var jobbiga och tråkiga och ville få han att ändra sig. Han jämförde sig med en blomma, folk vattnade hela tiden men blomman slog ut väldigt sent, så sent att de flesta som vattnat inte såg det men hade det inte vattnats hela tiden så hade blomman torkat ut och dött. Läs gärna hans bok Jiddra Inte, både du som skulle skjuta baby Hitler och du som skulle låta bli. En sista sak om baby Hitler

 En sista sak om baby Hitler. Vi har alla chanser i världen att se till att hans gärningar förblir historia. Vi kan prata politik med våra unga och visa på vad de olika partierna har för agendor. Det känns som att det är bättre att prata med de unga så att nazismen aldrig mer får fäste än att hoppas att någon uppfinner en tidsmaskin så vi kan åka tillbaks och skjuta dom som hamnade fel. 

Positivt och negativt, bra och dåligt, rätt och fel. Vem bestämmer det? När jag skriver i de termer så handlar det om hur jag uppfattat FNs deklaration om mänskliga rättigheter och Barnkonventionen så vet ni vart ni har mig.

Det är ett bra tag sedan jag skrev sist men nu har jag lite uppslag att jobba efter. Kärlek till alla vänner både de jag känner och inte känner än.