Att vara eller inte få vara!?

 För drygt ett år sedan tog de 11 åriga flickorna Madissen Paulsen och Sophia Leaf- Abrahamson livet av sig. Madissen sköt sig med sin pappas pistol och en månad senare hängde sig Sophia. Flickorna var kära i varandra och blev mobbade för detta i skolan. Till slut orkade dom inte längre. Det finns hjälp att få om man mår dåligt skriver Expressen i sin artikel om flickorna. Det är bra att de informerar om det, varje självmord är en tragedi. Självmord för att man är kär och får kärleken besvarad positivt borde vara alltför lyckliga för att ta livet av sig. Det är bra att det finns hjälp att få när man mår dåligt, vuxenvärlden kan vara helt fantastisk. I t.ex Sverige har vi fantastisk ungdomsvård, suveräna kuratorer på skolorna, en socialtjänst som har speciella ungdomssekreterare och fältsekreterare. Det är fantastiska resurser, absolut. Men det är ju något som får dessa barn att må dåligt, i detta fall var det mobbing för att de var kära i varandra. Två 11 åriga flickor blir mobbade för att de vågade vara kära i varandra. Mobbarna är ju rimligtvis i samma eller ungefär samma ålder. Vad får ett barn att agera elakt för att två andra barn inte följer normerna? Ville de som mobbade att det skulle gå så långt som still självmord? Jag tror inte det. Jag tror inte barn är födda elaka, jag tror de agerar elakt för att de tror det är rätt. Värderingar är inget man föds med! 

Vi vuxna är helt klart motorn till att hat frodas. Vi sitter och pratar om hur det ska vara och att alla som är lite konstiga (eller normbrytande som vi säger som inte tycker de är konstiga) inte hör hemma i vårt samhälle. När det gäller just HBTQ frågor och identiteter så är tyvärr religion något som ställer till det. I Sverige så har Svenska kyrkan i stort , undantag finns alltid och en hel del frikyrkor inga problem med att acceptera människor för de som de är . Det finns också en hel del frikyrkor som har väldiga problem med att acceptera människor som de är. Jag tänker inte hänga ut någon specifik person just nu för det spelar ingen roll för inlägget utan jag kör det lite mer allmänt. Känner du dig träffad och tycker jag är hård i mitt sätt så fundera på varför du känner dig träffad, står du upp för mänskliga rättigheter eller bara vissa av dom? Om vi börjar i muslimska länder så använder en del förtryckarregimer koranen som ursäkt för att fängsla, tortera och även döda människor som identifierar sig inom HBTQ spektret. Det betyder inte att alla muslimer tycker att det är rätt att förfölja t.ex homosexuella. Jag känner en del muslimer och ingen av dom tycker att man ska fängsla, tortera eller döda personer inom HBTQ identiteterna. Det är män med makt i muslimska länder som 

påstår att de tolkar koranen ordagrant för att kuva folket som är farliga, det är sådana män som bildar organisationer som Boko Haram, Al Qaida eller Deash (IS) . Det är sådana män som inte tvekar att döda för att nå positioner. Dessa tre organisationer (det finns fler) tvekar inte på att mörda andra koranläsare och muslimer. Om man växer upp i en familj där dessa åsikter fått fäste så blir det ju normen och det är ju den som gäller, bryter någon mot den så är den personen annorlunda och konstig. När något blir främmande blir en del människor rädda. När människor blir rädda kan de bli farliga. Jag känner inga hinduer, buddister eller hare Krishna munkar så jag lämnar de organisationerna/trosinriktningarna lite.

Den kristna kyrkan är som sagt kluven i frågan och de som inte tycker det är okej att identifiera sig inom HBTQ spektret är ofta ganska aggressiva i sitt motstånd. Det finns pastorer i Sverige som predikar om den stora synd det är att vara t.ex homosexuell, vissa organisationer kör handpåläggningar och utdrivningar för att fria människan från sjukdomen de anser att homosexualiteten är. Om man som barn får höra under hela sin uppväxt att homosexualitet är en sjukdom så är risken stor att man tar med den värdegrundssynen när kompisarna får mer tid en familjen. Om man i ungdomsgrupper i kyrkan sitter och diskuterar om homosexualitet som en sjukdom som man inte vill ha nära så tycker jag man är lite farligt ute, plötsligt blir församlingen och kyrkan en plats där bara nästan alla är välkomna. Detta är ett problem anser jag för plötsligt räcker det inte med att bekänna sin tro på Jesus för att få vara med. Jag har jobbat med några tusen ungdomar under mina snart 23 år som Fritidsledare och jag har haft diskussioner med ungdomar som inte är välkomna till sin församling för att de inte identifierar sig som heterosexuella. Inte nog med att man inte får bo med den man älskar innan man är gift i dessa församlingar utan att man då får höra att man lever i synd så är man dubbelt fel om man dessutom inte är heterosexuell. Har man dessutom nyss varit på en gudstjänst där man får höra att Gud förlåter alla som bekänner Jesus som sin frälsare, att Adolf Hitler kommer in i himmelen lika lätt som vem som helst annars som tagit emot Jesus men att man själv inte är önskvärd i gemenskapen trots att man tagit emot Jesus frälsning i flera år. Då förstår man att folk kan må dåligt. Det är inte barnens fel att de beter sig homofobiskt. Det kommer någonstans ifrån.

Om människor mår så dåligt att de inte vill leva för att någon viftar med en religiös text och påstår att texten förklarar att Gud hatar dig. Vanligt i amerikanska högerpolitiska församlingar och det blir vanligare och vanligare i Sverige med. Om du måste berätta för någon att Gud hatar någon p.g.a att den älskar en annan människa som inte innefattas av normsystemet. Om någon säger till dig att Gud hatar dig för att du älskar en annan människa så anser jag att budbäraren kanske skulle fundera lite. Fundera på vilken Gud den lyssnar på. Om Gud ger dig i uppgift att hata så byt Gud!

Det behöver inte vara i speciellt religiösa hem som diskussioner om vad man tycker är fel med HBTQ identifierade personer blir heta. Det sker absolut inte i alla religiösa hem heller. Jag skriver om människor med extrema åsikter som skyddar sitt hat med religiösa krumsprång. Så i hem med personer som går i kyrkan vid konfirmationer, bröllop och begravningar finns också i vissa fall en rädsla för det normbrytande. Va fan det var ju Adam och Eva, inte Adam och Evert. Fan homosar kan ju inte få barn, det där är inte naturligt osv osv det tar aldrig slut med dåliga argument mot det normbrytande. Jag har pratat med ungdomar som bara vill flytta hemifrån för att slippa höra pappa varje gång Jonas Gardell lägger ut något på Facebook säga att, skulle du bli homo får du fan inte bo kvar i mitt hus.

Håna, hota, förfölj, jävlas med någon bara för att hen inte är heterosexuell och vänj dig vid att folk tycker du är en idiot. Det är 2019 nu så vi kan sluta bete oss som vi gjorde mot kvinnorna som anklagades för att vara häxor på medeltiden. Vi skakar på huvudet åt häxförföljelsen nu och vi borde skaka på huvudet åt HBTQ förföljelsen i dag också!

Kan du inte stå för en åsikt utan att vifta med en religiös text så är nog den åsikten inget att stå för. Står du för att du tycker att homosexuella ska utrotas så är du en idiot i alla fall. Du kan inte "legalisera" ett hat med att du står för hatet. Det ger dig inte rätt att få andra människor att bli förtryckta.

Om barn vid middagsbordet i stället fick lyssna på diskussioner om och delta i diskussioner om mänskliga rättigheter tror jag vi skulle få mindre hat och mobbing, jag tror att färre barn skulle må så dåligt att de vill ta sina liv. Jag tror att samhället på sikt skulle bli mycket mer varmt och kärleksfullt.

Kärlek och respekt till alla er som skyddar och slåss för mänskliga rättigheter och barnkonventionen.