Enligt Facebookanvändare är jag inte att lita på alls, jag hatar när människor är friska och lyckliga.

Funderat lite över diverse "kedjebrev" som florerar på bl.a Facebook. Vad är det som får människor att dela dessa? Antagligen av empati för de som har det jobbigt och tufft. Andra "kedjebrev delar man kanske för tänk om det ändå finns en promilles chans att jag blir snorrik och lycklig om jag kopierar, klistrar in och postar detta på min vägg. Ni över 50% Facebookare som får veta att ni är en exklusiv skara på under 3% av mänskligheten, de ända 3% av mänskligheten med empatisk förmåga, det är alltid 3%! Vet inte varför. När ni delar dessa fina ofta helt grammatiskt vidriga men ändå fina Google translate översatta texter, tror ni då på att det kommer att skänka er guld på riktigt, tror ni på riktigt att era vänner skulle vända er ryggen om ni fick någon allvarlig sjukdom? Känner ni att ni måste lägga upp dessa "kedjebrev" för att visa att ni inte är onda utan att ni bryr er om människor som drabbats av psykisk ohälsa, cancer, diabetes, eller annan allvarlig sjukdom.

Facebook  såg dagens ljus den 4:e Februari 2004. Är det rimligt att dela dessa texter om gamla kinesiska legender som gör dig rik, hoppar du över detta så kommer du inte lyckas så bra i livet som du hade hoppats. Man hänvisar till texter som är ett par tusen år gamla och folk tycks tro på riktigt att de var ämnade för Facebook som lanserades 4/2 2004 efter Kristus. Efter Kristus ja! Snälla vad kom Marc Zuckerberg på 2004? Hittade han svaret på meningen med livet? Eller hittade han frågan på svaret 42 för er som tror på den grejen. Jag vill att ni ska finna lyckan, ni som delar sådant. Jag vill verkligen det men ni får finna lyckan utan att passera min Facebook vägg. Om det vid domens dag visar sig att jag är ansvarig för all skit som händer i ert liv så lovar jag att ta konsekvenserna för det. För alla kommer få skit i sina liv. Man blir osams med vissa, förhållanden tar slut, folk runt en blir sjuka, man själv blir sjuk, folk runt en dör, man själv kan få en dödlig sjukdom, folk blir utsatta för div brott, de flesta kommer bli orättvist behandlade någon gång, man kommer bli lurad, man kommer såra människor fast man inte ville. Det händer skit i livet, all skit plus allt bra som händer en är det som är livet. Så var det innan Facebook och så kommer det vara efter Facebook. Va vadå efter Facebook, pratar jag om apokalypsen nu? Alltså. Jag hoppas ditt liv blir så bra som det bara kan och vill du att jag ska vara en del av det, stor eller liten så är jag gärna det fastän jag inte kopierar din kopierade googletranslateöversattta text och klistrar in den på min vägg. Jag älskar dig som människa ändå.

Jag känner inte en enda människa vad jag vet som inte känner någon som haft eller har cancer. Jag känner inte en enda människa vad jag vet som blir lycklig när de får höra att någon nära fått cancer. Cancer är en vidrig helvetessjukdom som jag inte tror någon önskar någon annan om man får tänka efter lite. När jag inte kopierar ditt kopierade googletranslateöversatta inlägg och låter min vägg vara fritt från det inlägget så betyder det inte att jag tillhör 97% av dina empatilösa vänner som skulle lägga på luren och ta bort dig som Facebookvän om du skulle drabbas eller om någon av dina nära drabbas. Vi 97 % empatilösa kompisar till dig är inte empatilösa. Jag tror 100% av oss skulle bli bestörta och göra vad vi kan för dig i ett sådant läge. Löftet om att du får ringa när du vill på dygnet kommer att stå fast. Vi viker oss inte, du betyder mycket för oss trots frånvaron från det kopierade googletranslateöversatta inlägget på våra väggar. Tycker jag inte att du ska dela sådana här inlägg? Jo för tusan, dela på. Gör det bara inte för att du tror att någon ska tro att du är empatilös. Gör det för att du vill. Vi har alla olika sätt. Jag köper grejer från Änglar mot cancer, skänker pengar till barncancerfonden mm. Jo jag känner/kände människor som kämpar/kämpat mot cancerhelvetet, min far dog i skiten, min morfar likaså, min kusin rycktes ifrån oss starx innan han skulle fylla 30, tre kollegor har gått bort i skitcancer m.fl m.fl så jo jag känner folk som kämpat, jag har varit kämpande anhörig. Jag känner en del människor som inte ens har Facebook!, den ni. Människor som är väldigt empatiska men som inte har en Facebookvägg att fästa inlägget på. Givetvis tycker jag att människor som kämpat ska hyllas att sjukdomen ska uppmärksammas för att bekämpas trots att jag enligt div inlägg är en oempatisk snart fd vän som skiter i hur du mår. Jag tycker det är sorgligt. Mina vänner är mina vänner för att jag bryr mig om dessa människor och vill att de ska få ha god hälsa och få vara lyckliga. Detsamma gäller psykisk ohälsa. Kopiera det jag just skrev om cancer och byt ut cancer mot psykisk ohälsa, rätta till det grammatiskt så har ni samma grej där. Som sagt 4/2 2004 efter! Kristus såg Facebook dagens ljus. Folk har brytt sig om varandra innan Facebook occh kommer göra det efter Facebook. Jag är övertygad över att du vet detta men lite slentrianmässigt kopierar, klistrar in och lägger upp utan att fundera på vad du hävdar att 97% av dina vänner är för skitstövlar.

Är detta ett riktigt problem Johan? Ja det tror jag det är. Har sett ganska många gånger nu hur folk skrivit på sina vänners väggar att "Förlåt, jag har missat att lägga upp denna men du vet ju att jag bryr mig om dig. Styrkekramar till dig". Man ber om ursäkt för att man inte kopierat ett kopierat googletranslateöversatt inlägg och lagt upp det på sin vägg än.

Vänner och blivande vänner. Jag finns här så länge jag andas. Kan jag göra något för att förbättra din värld så säg till så ska vi se vad jag är beredd att göra. Jag vet att jag kommer få meddelanden om att jag kan ta livet av mig eller i allafall sluta skriva här. Till er säger jag att jag gillar livet så att avsluta det är inget alternativ. Och! Jag tänker inte sluta skriva. Internet är skitstort, jag tar inte upp en promilles, promilles, promilles promille ens, inte ens nära. Använd de 99,999999999999999999999% av utrymmet, jag lovar att inte vara i vägen.