Witney Huston, Michael Jacksson, Prince, George Michael, Malcolm Young, Lemmy Kilminster, David Bowie är några av världsartister som lämnat oss inte alltför långt bakåt i tiden. Artister som är untouchable, säg något ont om dem och du riskerar hamna på en akutmottagning nära dig. Det är människor som biologiskt sätt dött för tidigt men vissa av dem har skyndat på skeendet med sitt leverne. Det är oavsett vad tragiskt när människor dör i förtid. Det verkar de allra flesta hålla med om. Man skriver fina inlägg på Twitter och Facebook, rest in peace fantastiska människa jag ska spela dina låtar hela helgen och minnas din storhet. Det är fint, jag tycker verkligen det.
Man kan ju tycka vad man vill om en artist. När hårdrockare dör ska det spelas listettor och drickas Jack Daniels som om ni frågar mig inte borde få kallas Whiskey för det är något helt annat. När en popartist dör så ska det samlas folk utanför hemmen och det lämnas nallar, hjärtan och kärleksbrev i mängder. Man sörjer ofta i grupp. När mindre renumerade artister som t.ex Errol "Eddie Meduza" Norstedt dör så flockas ändå fansen och spelar odödliga klassiker i Eddies fall låtar som runke balle, mera brännvin, Volvo och andra låtar de kallar mästerverk. Det är så det funkar. Man vill sörja med sina likasinnade och Finna tröst i låtarna och gemenskapen. Tydligen gäller det alla musiker, alla utom en! För när en musik artist oavsett genre dör så sprids vidrigheten som kallas skämt runt på sociala medier att "Tyvärr har man hittat Håkan Hellström vid liv". Jag säger inget om att någon skrattar åt det en gång men när twitter och Facebook fylls med det sk skämtet gång på gång år ut och år in så tycker jag att det är osmakligt. Att skämta om att någon tyvärr hittats vid liv tycker jag är över gränsen. Varför? Kan man inte skämta om allt? Klart man kan skämta om Håkan Hellström. "Snatteri i denna affär straffas med Håkan Hellströms senaste CD", det är ett skämt som jag skrattat åt många gånger. Jag är inget Håkan fan och kommer nog aldrig bli. Jag gillar en del låtar och andra låtar tilltalar mig inte alls. Man hör aldrig "Tyvärr hittades (Valfri Artist förutom Håkan Hellström) levande. Sätt in Laleh i meningen, eller Uno Svenningsson, Kanske Nina Persson eller Ola Salo. Det går inte för det låter helt sjukt. Det låter som det är en psykopat som försöker vara rolig. Men sätt in Håkan Hellström i meningen så räknas man som en surfitta (precis det ordet ja) om man inte skrattar. Håkan Hellström är 44 år men tydligen gammal nog för att det skulle vara okej att vara död. Men han är ju så dålig säger många då. Håkan är så dålig så att han sålt ut Ullevi! Han är så dålig att han har nio Grammisar, tolv!! Rockbjörnar, två P3 Guld för att nämna några priser. Han är en av de svenska artister som spelas mest på Spotify så han är väl knappast dålig även om jag inte tilltalas så mycket av hans låtar. Han vet antagligen om att han går hem hos den svenska musikpubliken. han läser antagligen ofta om sig själv. Antagligen ser han det sk skämtet om att han tyvärr hittats levande ganska ofta. Undra hur det känns att läsa det? Undra hur hans familj och närmaste vänner tycker om att läsa det. Det skämtas i bland om att det var synd att Håkan inte var med på Estonia eller det var synd att Håkan inte låg och solade under Tsunamin i Thailand julen 2004.
Vad är det som gör att det skulle vara okej att skämta på de visen när den ende man får skoja om så är Håkan Hellström? Är vi helt sjuka i huvudet eller? Så här är det i min värld på sociala medier. Säger jag något om att vi borde utrota Nazismen som ideologi så ska jag tydligen bara hålla käften, säger jag att jag inte skulle sörja om det kom ett Ufo och förde bort Sverige demokraterna, Nordisk motståndsrörelse, Alternativ för Sverige, Nya Ny demokrati, mfl partier så är jag tydligen dum i huvudet och fientligt inställd till Sverige???? Ifrågasätter jag skämt som går ut på att Håkan Hellström skulle vara bättre som död, då är jag en surfitta ( Så sa dom) Det är tydligen okej att skriva dag in och dag ut att Håkan Hellström inte borde leva. Det var en tysk en norrman och Bellman, de skulle gå in i en svinstia...... Ja jag ska inte dra den för ni har hört den så ofta att ni får krupp på mig om jag drar den nu. Men om jag drar skämtet om att "tyvärr har man hittat Håkan Hellström vid liv" då kan jag berätta den tjugofem gånger varje kväll för den kan man skratta åt hur länge som helst. Bellman historien har ju i allafall en talande gris, det är ju lite crazy. Hellström skämtet är bara obehaglig om ni frågar mig. På över tjugo ställen har jag i dag läst. Avicii har tyvärr hittats död och tyvärr har man hittat Håkan Hellström vid liv. Jag tycker det är vidrigt osmakligt. Om du såg hundra gånger att Tyvärr har man hittat Avicci död och tyvärr har man hittat (ditt namn) vid liv. Hur hade du tagit det tror du? Skulle du kunna gå ut och njuta av solen och våren? Jag skulle nog få det lite jobbigt efter kanske fem gånger. Då skulle jag nog sätta mig ner och undra om folk hatade mig på riktigt, folk jag inte känner tycker jag borde dö. Folk som inte behöver ha med mig att göra tycker att jag borde vara död.
Jag skiter i om du gillar eller ogillar Håkan Hellströms musik, om du gillar eller ogillar han som person. Om du är så in i helvete korkad att du lyssnar på Håkan Hellström fasten du hatar hans musik så säger det mer om dig än om Håkan. Jag hoppas Håkan Hellström får leva länge och att när han dör att han gör det p.g.a hög ålder.
Jag hoppas att alla som dött, artister eller ej får vila i frid. Jag hoppas att alla människor som gör allt för att andra människor ska må bra får leva i lycka tills de blir riktigt gamla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar