Spännande mejl man får ibland. Bortsett från lite grövre hot kan man få veta att man är en fitta som förbrukat sin rätt att kallas man. Att man man är luderaktig och borde lyssna på män som Joakim Lamotte, Paolo Roberto, Marcus Birro för att nämna några av förslagen. Jag återkommer till dessa tre om en stund och förklarar varför de inte är mina feministiska förebilder.
När jag var tonåring så var det tack och lov aldrig någon vare sig jag kände eller främmande som "råkade" ta mig på brösten, rumpan eller mellan benen, jag har haft turen att slippa bli ifrågasatt på krogen om jag sagt nej till sexuella inviter, aldrig blivit kallad äcklig hora och fått veta att jag borde vara tacksam för att någon ville ligga med mig alls typ av någon jävla välgärning eller något. Tänk vad många barmhärtiga dyngfulla idioter det finns i vårt land framför allt på fredags och lördagskvällar. Jag har aldrig kallats bög för att jag spelat fotboll, bandy eller handboll. Jag har varit tränare för både flick och damlag i både handboll och fotboll och då är tydligen idrotten kopplad till sexuell läggning om man ska tro samhället runt de här tjejerna. Jag har aldrig blivit tvingad till sex för att jag har valt att gifta mig. Jag har aldrig fått stryk för att jag inte tyckt likadant som mina partners, känner alldeles för många vilket en enda också hade varit, kvinnor som fått ta stryk av sina levnadspartners för saker man aldrig skulle slå sin vän för! Jag har diskuterat sådana här frågor mycket med nästan bara mina kvinnliga vänner av någon anledning, jag vet att jag har många manliga vänner som också tycker detta är viktiga frågor men det har blivit så. Jag har fått erbjudande några gånger att prata om min syn i feministiska frågor, jag har tackat nej varje gång , det har handlat om att ha blandade grupper. Jag har förslag på så många mycket bättre föreläsare, eftersom det ofta handlar även om våld mot kvinnor likaväl som den dagliga diskrimineringen så tycker jag det är bättre om en kvinna tar sådana uppdrag. Varför då? Är det jämställt? Det går ju att diskutera, men om det finns någon i publiken vid ett sådant tillfälle som på något sätt blivit kränkt av en man vilket av statistiken att döma borde vara nästan alla kvinnor så tycker jag inte det är respektfullt att en man skall stå och tala om hur det är och ska vara. Det män kan göra är som t.ex Män för jämställdhet gör, man kan föreläsa om statistik eller/och strategier för hur man skall kunna nå män för att göra män intresserade av att vilja jobba för jämställdhet. Det finns mycket bra föreläsare om vikten av feminism och utsatta kvinnor inom tjejjourerna, inom socialtjänstens handläggare, behandlare och fältare, inom polisen, inom sjukvården. Många jag tror gör det bättre än t.ex Joakim Lamotte. Men Johan du skriver en massa i din blogg ju!! Ja det gör jag, skillnaden mellan en föreläsning och en blogg är enorm. Jag får fram samma budskap men den som läser kan sluta när den vill, den kan jämföra med andra bloggar, artiklar, krönikor vad som helst under tiden. Jag har min plats i alla sammanhang. Det är inte alla sammanhang jag har min plats där man syns och hörs mest. Om jag tar min plats och låter andra få sin plats så tror jag att vi tillsammans kan skapa en jämställd värld före år 2133 som är när det sker om vi fortsätter i denna takten.
För att gå tillbaka till de tre personerna som folk tycker jag skall lyssna på efter som jag tydligen är luderaktig och en fitta.
Joakim Lamotte. Jag tyckte han var intressant i början, han har en hel del poänger men jag tycker han har dribblat bort sig själv alldeles för många gånger för att jag skall ha ens lite förtroende för honom. När andra feminister ifrågasätter honom så svarar han inte utan fortsätter att gå på hårdare i sin monolog för det blir aldrig diskussion. Han använder sig av ful härskarteknik och gör vad han kan för att visa sig överlägsen sin/sina antagonister. Har sett vid ett par tillfällen då han hade ett aktivt twitterkonto hur han kallade kvinnor för bl.a fittor, beroende på att de tyckte han var bättre när han var tyst. Har letat efter de tweetsen men de verkar vara bortplockade. Det var som när han den 8/3 internationella kvinnodagen ville föreläsa om sexuellt utsatta kvinnor för utsatta kvinnor. Någon tyckte han skulle bara vara tyst den dagen, han hävdade då att han gjort mer för att motverka sexuella trakasserier på två månader än vad Feministiskt initiativ gjort på 10 år. Snacka om att pissa på det jobbet de människorna gjort i det partiet. Han hävdade även i den tweetdebatten att ingen kunde göra denna föreläsning lika bra som han. Snacka om att pissa på de som vet vad det är att vara kvinna och utsatt som också föreläser. Nej jag tycker han är osympatisk och dryg så den kommer jag inte lyssna på och ta efter.
Paolo Roberto då? Paolo är 100% militant motståndare till feminism säger han. Han är 100% jämställdhetsivrare säger han med. Han påstår att feminism är radikalvänsterideér med påhittade queerteorier. Kön är olika det är bara att öppna fönstret och titta ut säger han. På de intervjuer och debatter jag sett och hört honom på så höjer han rösten mer och mer ju mer motstånd han får på sina påståenden. Han skriker en del och viftar med tuppkammen. Han hävdar att han har absolut rätt och alla som inte håller med fel. Det blir sällan diskussion när han är med utan han kör en monolog bredvid diskussionerna. Jag tycker han verkar osympatisk och dryg så han kommer jag inte heller lyssna på och ta efter.
Marcus Birro då? Jag delar inte mycket ideèr med den mannen heller. Han hävdar att dagens feminism är en aggressiv avart av feminism. Han tror tydligen om jag förstod honom rätt även att det blivit så för att vi släppt in muslimerna i Sverige i sådana mängder att det inte går att stoppa den utvecklingen. Det finns en massa andra uttalanden om allt möjligt som gör att jag tycker att även han är osympatisk och jag kommer därför inte ta efter han heller.
Dessa tre herrar, tycker jag inte de ska få höras då? Jo det tycker jag att de ska få. Jag bara luftar mina åsikter här och de är helt mina egna. Jag kan också tycka till så här för att det är tre offentliga personer som uttalar sig i ett ämne jag tycker är sjukt viktigt. Om det aldrig blev diskussion och man inte hittar någon man står långt ifrån så kommer man inte utmana sig själv i frågor så ofta som man kanske borde. Jag funderar ju givetvis mer på varför jag tycker som jag gör i dessa frågor och om dessa personer. Ni får bara en bråkdel här. Mina inlägg på denna blogg är ju i stort sätt en sammanfattning av mina tankar rörande frågan/frågorna inläggen berör.
Jag får till mig ganska ofta att inte alla män, vad jag anser om det kan ni läsa om i tidigare inlägg men jag vill ju att det ska bli så jämlikt i samhället som möjligt och jag vill ju att Delmon Haffo ska vara någon typ av undantag när han i sin Youtubevideo kallar Annika Strandhäll för hora. Men om man kollar runt på väldigt många bl.a humorsidor på Facebook, om man följer offentliga personer på Twitter så ser man ofta att det är ett vedertaget sätt att uttrycka sig på. Vill vi ha det så? Är det bara jag som tycker det är illa när man kallar bl.a kvinnor som tycker saker för horor, fittor att man vill att de ska knullas på alla möjliga sätt eller rättare sagt våldtas. Är det så vi vill att debattklimatet skall vara? Men Delmon Haffo är ju bara en! Jo men det var ju ingen som stoppade honom, däremot var det ju många som uppenbarligen tyckte det var roligt eftersom de började skratta åt det. En sådan som Kringlan Svensson fattar ju att han är persona non grata i vissa sammanhang som rör bl.a jämställdhet och feminism.
Folk som tycker det är provocerande att vissa feminister, feministiska grupper låter mycket och har en ev aggressiv framtoning. Folk som tycker det är dåligt borde fundera på varför fler inte väsnas som helvete över orättvisor som att kvinnor bara har 80% av lönen, att kvinnor inte känner sig trygga i samhället p.g.a att det finns män som ser till att det är otryggt, att kvinnor som idrottar inte anses ha samma rätt att kunna få lika bra träningstider/cuperfarenheter/utbildade ledare/uppbackning mm som män som idrottar och alla andra saker, tillfällen där kvinnor systematiskt diskrimineras. Jo vi är ett av jordens mest jämställda länder absolut men som jag skrev i denna takten så kommer vi nå riktig jämställdhet år 2133. Vi är ju på väg framåt iallafall. Just i föreningsfrågan finns det många föreningar som kommit längre än många andra. Det är inte det. Vi måste fortsätta ifrågasätta, väsnas strida.
Ni som tycker jag borde ta efter Joakim Lamotte, Paolo Roberto, Marcus Birro ni borde be mig ta efter Beyoncé, Emma Watsson, Zara Larsson, Malala Yousafzai, Jennifer Lawrence eller Ellen DeGeneres i stället. Där har ni människor som funderat mycket och verkar både kloka och sympatiska.
Detta är min syn på problemet i en sammanfattning och eftersom jag verkar vara ett problem för flera så valde jag att göra ett inlägg av det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar