Vill man slå vissa rekord och är man nöjd om man har vissa oslagbara rekord?

Läst lite i Guinness rekordbok och fått mig en del tankeställare. är man nöjd över att ha oslagbara rekord  som när det gäller t.ex löjtnant Thomas Etholen Selfridge som 1908 var den första att dö i en flygolycka. Eller som Bridget driscoll som var den första att bli ihjälkörd av en bil 17/8 1896. Vill man slå olika rekord så som Antony Victors rekord med 18,1 cm långt öron hår? Eller Asha Mandelas rekord på 259 cm långa dreadlocks? finns ju en del svårslagna "roliga" rekord som t.ex när 165 personer använde roddmaskiner under ett evenemang i Amsterdam. Eller när 10 200 000 människor följde Ayatollah Khomeini till hans sista vila. Deb Hoffman har världens största samling av Nalle Puh föremål 4405 olika föremål. Guinness rekord bok är ganska rolig och rekomenderas varmt.