Fred! Peace!

Är det verkligen fred vi vill ha? Till varje tänkbart pris? Är vi alldeles säkra på det, att det värsta av allt är krig? Så börjar låten Fred av Hoola Bandoola band, en låt som jag tycker Imperiet gör väldigt bra. Hur är det egentligen? Är det verkligen fred vi vill ha? Vad krävs för att få fred på jorden? Det jag tycker är märkligt är att det fortfarande 2023 fortfarande finns människor som tror att krig är en bra lösning på en konflikt. 

Vi fortsätter på Imperiets version av Fred. Med lag skall landet byggas om och lagen kräver fred. Så att dom som äger makt och guld skall kunna tjäna ännu mer. Så är det verkligen fred vi vill ha? Till varje tänkbart pris? Är vi absolut säkra på det? Att det värsta av allt är krig? Ja vem är det som skall få bestämma lagarna? Är det de med makt och guld eller borde makten att bestämma lagarna utgå från folkets makt att välja sina företrädare? 

(Fred) Med freden kommer segraren. Och han som slogs och stred får på böjda knän och huvudet lågt ta emot den starkes fred. Så är det verkligen fred vi ............

Med freden kommer tystnaden, allt ordnas efter hand. Och folk och länder styckas upp i samförståndets namn.  Så är det verkligen fred vi................

Ja är vi säkra på att det värsta av allt är krig? Det beror ju på. Men till och med det trevliga whiskeykriget tog slut förra sommaren efter 40 år. Det var ett krig mellan Danmark och Kanada. Båda länder hävdade att de ägde Hans ö nordväst om Grönland. Ön är obebodd så inga människor har skadats. Danmark och Kanada delar ön. 1984 dök det upp en dansk flagga och en flaska konjak på ön tillsammans med en lapp där det stod "välkommen till den danska ön" vilket var starten till ö twisten. Sen har kanadensarna varit där och bytt flaskan mot whiskey och satt en kanadensisk flagga på ön vilket gjort att danskarna bytte ut whiskeyn mot dansk snaps och bytte flagga vilket svarats på av kanadensarna och så har det pågått tills förra sommaren. Hemskare än så borde inte ett krig få vara. 

I TV serien från 70 och 80 talet som handlar om ett fältsjukhus M.A.S.H 4077 så säger en av kirurgerna att krig är värre än helvetet varpå fältprästen frågar hur han tänker då. Kirurgen svarar med frågan, vem hamnar i helvetet? Syndarna blir svaret. Vem drabbar krig är nästa fråga och krig drabbar alltid de oskyldiga väldigt hårt. Alltså helvetet är till och med mer "humant" än krig. Det är väldigt längesedan krig utspelades uteslutande på slagfält. Varje dag läser och ser man om krig där skolor, sjukhus, bostäder bombas. Krig där människor torteras, våldtas, lemlästas och mördas bara för att de är på fel plats vid fel tillfälle i historian. Det måste finnas andra sätt än att låta detta fortgå, det är knappast de civila som råkar ut för alla vidrigheter som orsakade eller ville ha kriget. Vem började kriget och vem ska avsluta det? Vilket krig man än pratar om så finns det säkert 1000 tals varianter på varför vem och hur men kan man inte ta det i krigstribunalen i Haag t.ex. så slipper alla X (Twitter) soldater anstränga sina redan ansträngda celler till att håna och kränka det som borde vara medmänniskor. 

Vi behöver fred, vi behöver ta hand om varandra om vi inte ska gå samma utrotningsöde som bl.a. dinosaurierna råkade ut för. De hade antagligen bara oflyt, vi människor verkar ju på vissa håll vilja bädda för vår egen undergång. Universum skiter fullständigt om det finns en planet som heter Jorden och planeten Jorden skiter fullständigt i om den är bebodd eller ej så i det stora oändliga så är vi väldigt små, så små att det inte går att beskriva på ett sätt som verkligen bevisar vår litenhet. 

Jag är inte för någons sidas krigshandlingar, jag är helt emot krigshandlingar och de vidrigheter krig för med sig. Jag är för alla människors rätt att få leva i trygghet. Alla människors! Hur svårt kan det vara att förstå. Jag verkligen hatar när jag ser hur oskyldiga försvarslösa människor lemlästas och dödas för en sak de inte har med att göra. Ja jag hatar det! Hata är ett starkt ord jag vet! Men det passar in i min känsla i denna kontext. 

Vad kan vi göra? De där bara fortsätter, de andra med. De där gjorde de här vidrigheterna och de andra det där. I krig och terror beskrivs ofta den andra sidan med avhumaniserade liknelser. Råtta, kackerlacka, monster osv. Ord som för de flesta har/får en negativ klang när man hör sina ledare prata i de termerna och är det något vi inte behöver på denna jord just nu är avhumanisering om ni frågar mig alltså. Jag har ingen forskning på det men det känns ändå rimligt. 

Jag tror vi måste lyfta fram kloka människor som kan förhandla för alla sidor i det eller det eller det kriget för att få fram en så nära win win situation som möjligt. Att döda oskyldiga och försvarslösa ökar bara på hatet och det föds nya våldsbenägna människor ur det. 

Men det kanske bara är jag? Är det verkligen fred vi vill ha? Till varje tänkbart pris? Är vi alldeles säkra på det att det värsta av allt är krig? Okej att de rökte på på 60 och 70 talet men sloganen håller än enligt mig. Make love, not war!
 

En dag går solen ner.

 För en dag går solen ner för att aldrig komma mer då blir det jävligt mörkt och kallt men det blir likadant överallt. ( Från: Asta Kask. Vill inte vara med 2006)

Varje religion har sin heliga borg. Religion mot religion krig och terror (Också från samma låt) Hur kommer det sig?

Allt ni vill att människor ska göra för er ska ni göra för dem (Kristendomen). Gör inte mot andra något som vållar smärta, om det görs mot dig själv. (Hinduismen). Plåga inte andra med det som pinar dig själv. ( Buddhismen). Du ska älska din nästa som dig själv. (Judendomen). Ingen är rättrogen förrän han älskar sin broder som sig själv. (Islam). Vem kan jag förakta? Den enda guden har skapat oss alla. (Sikhismen). Välsignad är den som föredrar sin nästa framför sig själv. (Bahai). Alltså hur svårt ska det vara att förstå att religionerna i sig inte är de stora problemen, det verkar vara de som företräder religionerna som är den stora svagheten i det religiösa systemet. Om någon som utbildat sig att företrädelsevis tolka sin religiösa skrift gör det på ett sätt som misshagar eller kränker någon så borde det ju att gå att ha en sansad diskussion om den händelsen, det måste gå att ifrågasätta tolkningsföreträdarna, speciellt om man själv tolkat skriften på ett annat sätt. Sen får man väl se om man kan stå upp för de stadgar och uttryckta regler sin religion har. Kan man inte det kan man ju alltid lämna eller? Nä det är just det som inte alltid går men som är en av FN:s mänskliga rättigheter. Men Johan skulle FN:s deklaration för mänskliga rättigheter och Barnkonventionen ha lika stor eller t.o.m. större tyngd än alla religiösa skrifter? Ja och nej, FN:s deklaration för mänskliga rättigheter och Barnkonventionen passar grymt bra in i de Gyllenereglerna för de olika religionerna. 

Det finns tre huvud grenar inom kristendomen, katolicismen, protestantismen och de ortodoxa ut över det har det blivit över 200 olika kristna samfund i världen som är olika uppdelade inom de tre stora grenarna, alla med Bibeln som grund men de skiljer ändå en del mellan dom. Så är det i alla religioner, man är uppdelad på olika samfund. 

Om en religionsinriktning är uppdelad på över 200 olika samfund så kan man kanske tänka sig att vi inte vet allt och därför inte har kunskapen att tolka skrifterna på ett sätt som blir en absolut sanning. Något många religioner har gemensamt i skrift men inte alltid uttalat av tolkningsföreträdarna är att man ska vara snäll mot andra och att det är fint att inte sätta öga för öga och tand för tand i första rummet. En del människor som man hör eller läser på sociala medier verkar tycka att den gyllene regeln är jättebra tills någon är dom och då har man rätt att använda öga för öga och tand för tand istället. Antingen är man väl för den gyllene regeln eller inte tänker jag. Den gyllene regeln är väldigt enkel att följa när alla runt omkring tycker det är okej, det svåra kommer när du inte blir respektfullt behandlad eller kanske rent av kränkt. Vi kan gå ännu längre som att du blir skadad av någons handling. Den gyllene regeln säger inte att du ska behandla andra som hen behandlar dig, den säger att det DU vill att andra gör mot dig är det DU ska göra mot hen. 

Man kan absolut hota människor med helvetesldar, hemska dödsriken, dåliga reinkarnationer osv, det blir dock ganska tandlöst och ofarligt om personen i fråga blir hotad med något hen inte tror på så det är ganska kassa hot. Däremot kan de funka otäckt "bra" på dina troskamrater. Många religioner skrämmer även barn med religionens Guds vrede om barnet inte gör som föräldrarna hävdar står i boken. Jag förstår inte hur man som förälder kan sova gott när ens barn är rädda för att utsättas för hemskheter för saker de kanske gjort. 

Jag är själv Kristen och tänker att det måste vara upp till var och en att ta emot eller inte ta emot nåden från en Gud i någon religion. Jag har lämnat församlingar som inte ställer upp till 100% på FN:s deklaration för mänskliga rättigheter och barnkonventionen. Om Gubbar och Gummor från hela världen kunde få nästan alla världens länder att skriva på dessa deklarationer trots att man hade olika eller ingen religiös övertygelse så måste väll vi som medmänniskor kunna enas om ytan som vi kallar Jorden. 

Och som sagt. -" En dag går solen ner för att inte komma mer, då blir det jävligt mörk och kallt men det blir likadant överallt"

Så vänner, gå ut och var medmänniskor om ni tycker det är en bra idé. Jag tror det kan funka faktiskt. 

Ett tillägg till förra inlägget Suicide solution.

 Bara ett litet tillägg till förra inlägget Suicide solution. 

Idag har jag varit på utbildning där vi bland annat har lyssnat på Myndigheten för ungdoms och civilsamhället (MUCF): MUCF har en masa spännande publikationer och de har en väldigt intressant sida som heter Ung i dag.  På Ung i dag så finns en masa statistik som visar på hur livet ser ut för unga människor främst 16-24 år. Jag har ju skrivit om psykisk hälsa en del här och tycker det är ett viktigt ämne. 2010 tyckte 9 av 10 killar 16-24 år att de mådde bra, samma år säger 8 av 10 tjejer att de mår bra. Siffrorna för 2023 är att 8 av 10 killar tycker att de mår bra och 7 av 10 tjejer tycker att de mår bra. Vänder vi på siffrorna så är det alltså 2 av 10 killar och 3 av 10 tjejer som upplever att de inte mår bra. det är på en 30 klass alltså om könsfördelningen är jämn så är det 7,5 elever/ klass som inte upplever att de mår bra. Alltså 7-8 stycken som går till skolan och upplever att de inte mår bra, vad gör vi åt det? 13 killar av 100 000 och 7 tjejer av 100 000 avlider av suicide. På varje suicide finns det enligt statistik som räddningstjänsten har 20 suicidförsök och 1000 funderingar över suicide som utväg. Det första vi måste göra är att visa ungdomarna att dom absolut inte är ensamma om att få ångestattacker, självskadefunderingar, hemska tankar och allt vad det kan vara. Vi måste visa att vi tar det på allvar och att vi gärna lyssnar och att vi kan hjälpa dom att få "rätt" personer att tala med, alltså professionella vuxna som skolkuratorer, ungdomsmottagningen, psykakuten, och vad det kan vara. 

Jag har pratat med flera unga människor som försökt med suicid som utväg. Flera vill egentligen inte dö, de vill bara inte leva längre och de har kämpat länge, vilket ja är ett relativt begrepp, med att bara överleva. 

Så åter igen. Vad kan vi göra med alla ungdomar för att minska suicidförsöken och få bukt med psykisk ohälsa? Det finns folk som har djupare och bättre svar, t.ex. psykvården, organisationen Suicide zero, kuratorer m.fl. men en sak som jag tror på är att vi vågar prata med våra barn och ungdomar om allt och låter dom få vara trygga i att de kan prata med oss vuxna runt dem när de mår dåligt. Att vi inte förminskar deras känsla eller gör oss lustiga över saker vi inte tycker kan vara så mycket att få ångest över. 

Tillsammans allihop kan vi kämpa för mindre psykisk ohälsa och snabbare hjälp.

Var rädd om dig du är värdefull, du har en plats att fylla och vad du än tror så betyder du helt säkert mycket för människor runt dig även om de är dåliga på att visa det. 

Suicide solution

 Suicide solution är en låt av Ozzy Osbourne. Kan kännas som en tragisk titel men ska vi verkligen låtsas som att Suicid inte kan vara en lösning? Att säga att det inte är en lösning är att förneka dom som tragiskt nog lyckas med sina suicid logik. Klart det kan vara en lösning, ingen bra lösning om man frågar de flesta som är kvar på denna sidan livet men absolut kan det vara en lösning när ingen annan lösning verkar synas. Uppmanar jag folk till denna lösning? Nej absolut inte! Jag känner absolut för många fantastiska människor som försökt avsluta sina liv. Därför känns det viktigt att vi som just nu inte lever i mörker gör vad vi kan för att hitta andra lösningar. Suicid är så definitivt, att lämna jordelivet stänger dörren för att komma tillbaks till jordelivet. 

Ozzy sjunger om att ta till flaskan för att orka och att det är ett långsamt självmord, att sudda bort problemen för stunden och göra så när det blir jobbigt. Vad finns det för andra lösningar när man inte orkar längre? Jag vet inte, det ända jag vet är att försöka få personen som inte orkar till professionell hjälp, jag kan inte behandla någon, jag har inte kompetensen men jag kan finnas där så att personen inte behöver känna sig ensam i världen även om hen känner sig ensam i problemen. 

Vad kan man göra i vardagen när det är jobbigt för människor? Det går inte att se på alla med sucidfunderingar att de skulle ha sådana. Vi kan ju kanske gissa att en människa med de funderingarna inte mår speciellt bra. På varje suicid går det tjugo suicidförsök och tusen människors funderingar på suicid så varje genomförd suicid är långt ifrån enstaka människors funderingar. Hur kommer det sig att de tusen som funderar så genomförs "bara" tjugo försök och "bara" ett genomförs fullt ut. Bara är ett dåligt ord men jag vill verkligen trycka på att niohundraåttio stannar vid tanken och försöker inte ens. Vad har de niohundraåttio för lösningar som verkar bättre just då?

Har du någonsin funderat i banor runt suicid? Kom ihåg att du inte är ensam, hitta någon att prata med, någon som kan hjälpa dig att nå professionell hjälp. Varje spillt människoliv är en förlust för världen även om du inte känner att någon skulle sakna dig eller att alla andra skulle få det lättare om du försvann från världen så är det en jätteförlust för världen och många runt dig om du försvann. Skall du välja att avstå från suicid för att andra ska må bra och inte få det jobbigt? Nä det kan ingen kräva av dig men om du kom i kontakt med din plats i diverse sammanhang så kanske du skulle finna en mening i att låta bli. Livet är kort i evigheten och ett beslut som suicid kan man alltid skjuta på framtiden, att ångra ett fullbordat suicid går inte. Det är jätte tufft, obehagligt, skrämmande, you name it att leva om man inte kan hitta en mening med att göra det, det kan jag förstå. Det finns människor som kan hjälpa eller i allafall kan lindra så att du kanske kan hjälpa dig själv. 

Vad är ett människoliv värt? Mer än en gruva? Fråga i Sapmi, många suicidfall där vilket skulle kunna vara för att människor ger upp när staten försöker stjäla dina tillgångar och förinta dina djur och fiskenäringar. Är ett människoliv värt mer än en stapel i kommunala budgeten? Fråga de som måste gå från jobb som de kanske skulle klara senare om de fick tiden att läka på sig. Är ett människoliv värt mer än könsidentiteten? Fråga HBTQI rörelsen, Är ett människoliv värt mer än någon påstådd helig bok? Fråga alla som blivit utsatta av religiösa företrädare oavsett religiös inriktning.  

Jag kan inte lova att allt blir bra om du väljer att fortsätta ditt liv men jag kan lova att det kan bli bra med rätt stöttning.

Har du suicidala funderingar så berätta för någon du har förtroende för, oavsett hur svart allt verkar kan det komma in tillräckligt med ljus i mörkret för at du ska vilja veta vad som finns i ljuset. 

Suicid är en lösning, du är inte sjuk, tokig eller något annat konstigt. Du är helt normal men det finns massa andra lösningar jag skulle rekommendera. Jag hoppas du vågar testa livet som en lösning, jag tror det kan ge dig massor även om det inte verkar så först. 

Ta hand om dig och var rädd om dig och var inte rädd för att berätta för någon. 

Livets teater

 Vad är det jag försöker sälja biljetter till? Är det en komedi eller ett drama? Kanske både och. Livets teater vad är den värd? Hur mycket är jag villig att betala? Lyxar jag till den med fina parkettplatser eller räcker det med att ens ha en plats? 

Min pjäs har hållit på i över 51 år, ibland är det fullsatt, ibland är det platser över och ibland är det nästan tomt. Jag spelar på ändå, alternativet känns bra trist. Skulle min teater vara tvungen att lägga ner så är det tyvärr ingen katastrof för de allra flesta, det finns gått om pjäser att se i världen. En del skulle nog (Förhoppningsvis) tycka det vore lite sorgligt och trist. Det kommer inte bli några extraföreställningar och när det är dags att ta emot publikens reaktioner som förhoppningsvis är applåder så kommer jag inte vara där för att höra dom. Jag vill ge min publik valuta för pengarna så jag hoppas jag kan spela med länge till. Det är lätt att hoppas det när man fick rollen man ville ha på audition. Kanske inte exakt utformad för mitt skåderspelargeni men nära på något sätt. 

Precis som pjäser som Hotelliggaren och Spanska flugan så spelas pjäsen Livets teater på olika teatrar med olika regissörer och skådespelare. I min pjäs har jag en av huvudkaraktärernas roll men som alla skådespelare så är man ju med i olika pjäser där man är mer eller mindre delaktig. Just nu är jag med som en bifigur i just din pjäs. Jag vet inte vem som är regissör i just din pjäs, jag vet knappt vem som är det i min. Jag vill såklart ha koll på allt från manus till färdig produktion inkl. kostym, smink, musik osv. det är mycket att hålla reda på så ibland släpper jag en del saker till folk jag jobbat länge med och litar på. Då och då smyger sig någon annan författare in och ändrar i manus, en för pjäsen viktig figur dör, en blir sjuk, en hoppar av just din pjäs och kanske återkommer senare eller så gör hen inte det. I min pjäs dog en huvudfigur för 25 år sedan och den platsen har stått tom och ska väl på något sätt utfyllas av mig när jag är redo, Manus har fått skrivas om när regissör Ohälsa var inne och kladdade i manus så att en huvudfigur, jag själv fick både Atros och Diabetes. Jag vet att denna ganska kända regissör Ohälsa är inne och klabbar i väldigt många pjäsers manus och det verkar väldigt svårt att stoppa hen. 

Jag vill gärna ha de snälla rollerna i era pjäser om ni bjuder in mig att delta efter auditionen. Jag vill inte spela över och ta fokus från handlingen så länge det goda vinner. Jag har en dröm att få spela värsta skurken på film eller i en rollkaraktär i någon annan pjäs än livets teater, det vore jättekul att få göra saker på låtsas. I Livets teater verkar det finnas väldigt lite plats för låtsas så den platsen som finns är jag väldigt försiktig med. 

Att man bjuder in någon annan att vara med och utforma manus och även regissera pjäsen bitvis eller helt är inte helt ovanligt, det använder vi gärna religioner och livsåskådningar till. Jag tycker religion verkar bra, däremot tränger sig ibland religionsuttolkare sig in i ensemblen och struntar i manus och tar pjäsen på andra eventuellt oönskade vägar. Det finns kloka religionsföreträdare och jag anser att är man en klok sådan så gör man ändringar i manus som huvudkaraktären (Jag i min pjäs, du i din) tycker verkar rimliga. Något som för pjäsen framåt på ett sätt som känns bra utifrån grundmanus. En annan medproducent kan ju vara en person man är i parrelation med, glöm bara inte att det är två olika historier som kommer vävas ihop till en gemensam del av berättelsen ni vill ha fram. 

Vi börjar ju alla som en av huvudkaraktärerna i en eller två andra pjäser och den spinoff som ska bli din pjäs är ju beroende av hur välskrivna de pjäserna är såsom de spinnofferna är beroende av hur deras första pjäser såg ut. Det handlar mycket om ifall man får ett grundmanus som är lagom drama och komedi med väldigt lite tragik, eller om man får ett annat manus, en del får rena skräckföreställningar och det kan ju vara spännande ifall det är en pjäs i pjäsen men inte om det är huvudhandlingen i din pjäs. 

I min pjäs för att det ska bli så mycket feelgood som möjligt måste jag vara vaksam över hur jag spelar min roll, den roll som definierar mig som människa. Hur vill jag att mina medskådespelare och även publik en dag ska komma ihåg mig när min pjäs är färdigspelad, lamporna släkts och vaktmästaren låser dörren?

Vad kan jag göra egentligen? Kan jag skylla allt på manusarbetet om något går åt helvete, eller är det ljussättningen eller koordineringen, eller kritikerns fel. Jag kan bara ta ansvar för min pjäs till 100% och det är min plikt att göra det oavsett vem som dyker upp i produktionen. Jag är ansvarig utgivare. Jag känner också att jag är skyldig att göra mitt bästa i de pjäser jag gästspelar i för jag vill inte förstöra en pågående succépjäs. Jag vill att alla ska få chansen att spela på riksteatern med supernöjda kritiker i publiken. Ett sätt att minimera risken för att sabba någon annans pjäs är att inte blanda i hop manuset för den pjäsen med manuset för min pjäs. Jag kan inte vara huvudkaraktär i allas pjäser, då kommer det att gå illa, viktig karaktär kan man tror jag absolut vara i en massa pjäser men huvudkaraktär får allt bli i min egen. Det som är bra med Livets teater är att man kan släppa in ny publik men också nya skådespelare i pjäsen utan att de behöver ha koll på det som hänt innan, äventyret fortsätter och den som lever får se hur länge. Gamla skådespelare kan komma tillbaks in i handlingen och en del av do kommer ha nya roller i sina gamla karaktärer. Jag hoppas att det kommer nya skådisar och ny publik till min pjäs Livets teater med underrubriken En tokig mans dagbok. Jag har redan tänkt på vad för musik som ska spelas och ligga som en återkommande ljudmatta i min pjäs, Ozzy Osbournes Diary of a mad man, sen kommer det förstås innehålla en massa musik i olika genrer, jag vill ju att publiken ska få med sig något de kan koppla till och tycka att det där var ju bra. Ljussättningen är viktig och jag gillar skiftningarna vi har här i norr med olika årstider som ger olika ljus och kulisserna får gärna innehålla mycket skog och vatten. 

När man tittar runt i världen så verkar det inte helt ovanligt tyvärr att vissa människor gör allt de kan för att stoppa många pjäser så som det gärna blir i krig och terror eller att det finns någon som känner att hen måste stoppa en specifik pjäs. Om någon försöker stoppa din pjäs, ta hjälp av de andra i ensemblen och folk i andra ensembler. Teater är konst och du är en konstnär, ditt estetiska geni finns där men ibland har vi svårt att se det. Jag hoppas ditt får blomma.

Min högsta önskan är att när din pjäs är över så ska publiken ge dig stående ovationer, och det ska berättas om din pjäs länge länge efter vaktmästaren låst och gått hem.

Om vi bara visar hänsyn till varandra så kommer det lätt finnas plats för de nära tio miljarder pjäser som utspelas på vår jord. Kom ihåg att du är ansvarig utgivare för din pjäs. 

Utopia, enhörningar och resonemang.

 Som Gloryhammer sjunger, I wanna fly away on a unicorn to land of freedom and light. But i know that my destiny is to die in the ultimate fight. I wanna fly away ´cross the galaxy to discover tne force inside of me, I wanna fly away. Vad menar jag nu då? Jo så här. Jag skulle önska att det fanns en plats där alla människor behandlade varandra med respekt oavsett vad människan varit med om och vad människan kan bidra med. Det finns en sådan plats sägs det, den heter Utopia. Men det är det stora problemet, den fiktiva personen Raphael Hythlodeaus som seglat med Amerigo Vespucci hittade ju Utopia i fiktionens värld. Men kanske Utopia finns där ute någonstans i universum. Annars kanske vi måste börja leta efter Utopia inom oss. Men det känns inte som att jag kommer få uppleva upptäckten av Utopia utan jag får fortsätta slåss här för att andra ska få chansen att uppleva just det Utopia där alla människor är lika mycket värda och där man hjälper varandra med precis allt och där motsättningar inte finns, få uppleva detta någon gång i framtiden. Under tiden kommer vi på denna planet fortsätta hitta på jävelskap för att utrota de som inte tycker, känner, förstår, rätt eller ser rätt ut, eller som bara har något vi är fruktansvärt avundsjuka på. Vi kommer använda heliga böcker, profetior, tecken till att rättfärdiga vår kamp att utrota andra människor.  

Lite väl mörkt va Johan? Ja jätte mörkt, man får ju vara glad över att man är född i ett land med en hyfsad demokratisk ordning, ett land med få nästan obefintliga naturkatastrofer, ett land som stoltserar med att man är ett av världens mest jämställda länder. Hyffsat nära Utopia va? Naturkatastrofer sker på andra platser på jorden men så som vi använder jordens resurser så är vi väl i högsta grad medskyldiga till en hel del som beror på överexploatering av jorden. Det demokratiska läget är ständigt under attack, ibland mer ibland mindre men det är inget som bara finns av sig själv, det har våra förfäder kämpat sig till och vi behöver kämpa tillsammans för att fortsatt kunna njuta av våra demokratiska privilegier. Jämställdheten ligger vi i topp på men det betyder inte att det inte finns massvis kvar att göra på det området. Ja vi har kommit längre än de flesta men det är långt till mål. Så ja min bild av läget är fortfarande mörk men jag hoppas vi är på väg ut ur mörkret. 

On a quest that is calling me to the other side of galaxy I`ll kfind my destiny in outerspace in any year. (text: Fly away: Glory Hammer) Så vad är det jag ska göra eller har gjort i andra änden av galaxen för att dra mitt strå till Utopia. Som Alphaville sjunger, You can´t halt youre car for an afternoon in Utophia we shall stop the war on thoose afternoons in Utopia. Jag får jobba i det lilla. Jag är en del av problemet så jag borde kunna vara en del av lösningen. Jag kommer vara en del av lösningen så länge jag kan. Jag har blivit så gammal att min självkänsla hänger på att jag kan se mig själv i spegeln utan att skämmas. Det är något jag tagit till mig som jag har lärt mig av unga människor som går sina egna vägar och trotsar förväntningar från normsamhällen och ibland från sina egna familjer. Kan man vara HBTQ+ och fungera i en hetronormvärld. Ja det funkar utmärkt om människor ser människor som människor, om vi inte låter flera tusen år gamla böcker fultolkas för att förtala och förakta människor som funnit sig själva. Om vi kan respektera varandra oavsett sexuell läggning, könsidentitet osv så kommer vi få ett samhälle där olika är norm i stället vilket låter mycket mer hälsosamt i mina öron. Det har jag lärt mig av ungdomar i min närhet. När vi tittar på jämställdhet så tycker jag att jag kan se vinning i att man är arbetsgrupper med kompetenta medarbetare oavsett vad. Kan en 50 kilos hen köra lastgrävare, långtradare, lok, flygplan, rymdfärja you name it eller anser du att det måste vara en 118 kg:s man som gör dessa jobb? Kan en 118 kg:s man jobba med sömnad eller måste det vara en kvinna till det?  Kan vi leva sida vid sida även om vi läser olika heliga böcker? Eller ska vi slåss och döda för den gudomliga kärleken och utrota alla som läser fel bok? Ja svaren är ju självklara för väldigt många. I alla fall självklara i teorin men är det verkligen naturligt att två tjejer ska leva i hop, iofs är det bättre än två män som lever ihop hehehe. Jämställdhet ja men hur ska den lille bruden kunna koppla de tågvagnarna, hon skulle må bättre av att stå i ett kök hehehe. Vadå lika lön. Jag får ju igenom fler idéer än tjejerna hehehe. Det är citat - hehehe som jag sett i div grupper där sådant diskuteras. Om vi på riktigt vill vara de vi säger oss vara så måste vi våga vara så öppensinnade som det krävs.

När vi inte är 100% produktiva så verkar det som att vi förlorar något bland de som är närmast rent fysiskt. Vi förminskas och blir lilla gummade. Man ändrar tonläge i rösten och medvetet eller omedvetet omyndigförklarar omgivningen en. När någon gått igenom tuffa grejer så tror vi tydligen plötsligt att vi kan skada hen med att bete oss som vi gör med de andra runt oss som betyder något. Jag vet föräldrar, mor och farföräldrar som skall hållas undan pissdåliga bud. När någons barn, barnbarn är dödssjuka, förolyckade eller liknande så ska man skydda ihjäl äldre nära släktingar. Vi får nog börja inse att de som kom före oss har styrkan att ta emot usla besked, klart folk sörjer men det är helt i sin ordning annars kan man nog ifrågasätta den empatiska förmågan, dock kan det skilja sig vitt och brett på hur man sörjer. När någon trillat ner i ett "hål" och mår psykiskt dåligt betyder det inte att vänlighet vuxna emellan är uteslutet, man behöver inte omyndigförklara personen som fallit. Många som faller ner i sina hål är väldigt starka människor men de har fått använda sin styrka på tok för mycket och för länge utan återhämtning.

Så som jag började denna text: I wanna fly away on a unicorn to land of freedom and light. But i know that my destiny is to die in the ultimate fight. I wanna fly away ´cross the galaxy to discover tne force inside of me, I wanna fly away. Jag ska flyga i väg på min enhörning för att leta efter entrén till Utopia men jag kommer tillbaks och slåss för det jag anser är värdighet, jag kommer slåss för mig och dig, det är det enda som kan få mig att se mig i spegeln utan skam. Jo självklart kommer saker inte funka, jag kan av mindervärdeskomplex kanske inte våga och då kommer skammen finnas där, men så länge jag kan lära av fantastiska människor oavsett ålder och utbildningsnivå som är viktigt ibland men långt ifrån allt så kommer jag att kunna förlåta mig själv och ge mig tillbaka min självkänsla, göra om och göra rätt. 

Så när du vet vart Utopia finns så sjung ut det för världen och fram till dess får du gärna göra min resa till vår resa, ju fler desto bättre. 

Konstigheter i mitt universum.

 Suttit hemma några dagar med influensa. Ibland lämnar sinnet kroppen och tankarna flyger. Ground control to Johan F, Ground control to Johan F, Lock your Soyuz hatch and put your helmet on. Ground control to Johan F, Commencing countdown engines on. 

Okej Nu bär det snart iväg någonstans i mitt universum antar jag. Är jag tokig? Är jag redo att tokpippiförklaras? Om jag är det vad betyder det för någon alls? Är människan naturligt smart, naturligt god, naturligt empatisk? Kan ett barn vara ont från födseln? Jag har mina svar på dessa frågor tror jag, måste bara gräva lite och öppna några lock för att se efter. Detach from station and may God's love be with you, This is ground control to Johan F, You've really made the grade, And the papers want to know whose shirts you wear, But it's time to guide the capsule if you dare. Jag ska alltså trycka på knappen och segla iväg, nice. Ser fram emot vad mitt universum har att erbjuda idag. Hur långt bort vågar jag åka? Jag började min resa 1972 när mitt universum var en enda stor härlig sommardag med massa beskyddande och trygga människor runt mig. Mitt universum var ganska litet, det var härligt. Hade jag vetat allt jag vet nu hade nog topplocket rykt är jag rädd. Jag växte upp och vi lekte vilda västern och krig utan att ha en aning om vapen och dess vidriga användningsområden, Pang du är död, skjuten av en rönnkvist. Räkna till 10 så får du leva igen. Vi lekte röda vita rosen och blev torterade, man kunde bli kittlad och till och med fastbunden vid ett träd, Man fick inte knyta upp knuten, det skulle ens lagkamrater göra om dom hittade en. När man började förstå nyheter och man hörde vuxnas oro om kalla kriget, oljekris i Iran så var allt det där så långt bort och den varma trygga omgivningen skyddade bra. Jag är fullt medveten om att det finns barn som växer upp allt annat än otryggt men det tog ett tag för mig att inse det. Jag trodde alla hade det bra. Till och med Jocke som hade förlorat sin mamma. This is Johan F to ground control, I've left forevermore, And I'm floating in most peculiar way, And the stars look very different today, For here am I sitting in a tin can, Far above the world. Jag har kommit högt upp nu med min lilla rymdfärja och jag börjar se nu tiden. Perspektivet börjar bli otäckt brett. 

Feberyrar jag? Nej det tror jag inte. Såhär funkar jag. Jag har levt i 2 olika millenium, 2olika sekel, 6 olika decennium. Mycket har hänt hos mig de åren och mycket har hänt i världen. Börjar komma upp i den åldern då minnena är lyckliga och det som inte varit kul o lyckligt packats ner ordentligt, Kommer gärna ihåg värmen och humorn hos min pappa men vill gärna att minnena av hans sjukdomsperiod då 1998 falnar och bara de bra ögonblicken hittar ut. 

Men jag är ju inte senil så jag minns ju saker väl. Jag är långt ifrån ens min egna trappuppgångs bästa människa men jag har ändå åsikter som jag inte håller för mig själv när vi människor bevisar att jorden är överbefolkad av korkade människor. Viss svensk media funkar just nu inte som nyhetsförmedlande oberoende journalistik. Vi har en Förbundskapten för herrarnas fotbollslandslag som gjorde ett lite förvånat avtryck, inte chockerande som vissa hävdade. Man kan tycka att denne förbundskapten ska vara så media tränad att han löser en konstig intervju. Men allt verkade löst med denna fruktansvärda händelse som var mer media bevakad än städerna som nu faller i Ukraina. Att hundratusentals människor är hemlösa och har svårt att få tag i rent vatten efter jordbävningarna i Turkiet och Syrien.

 The planet Earth is blue and there's nothing left to do, Though I've flown one hundred thousand miles, I'm feeling very still, And before too long I know it's time to go, Our commander comes down back to earth, and knows. Inget vi kan göra, vad skönt det skulle vara att bara luta sig tillbaks för att se om någon orkar ta tag i mänsklighetens reparationsarbete. Exemplen jag ger är få och koncentrerade til mitt universum. Tro mig det finns universum som är värre krigslika än mitt. Kan jag verkligen göra en krigsliknelse? Ja det kan jag. Först tänkte jag skriva helvete men då kom jag på vad chefskirurg Benjamin Hawkeye Pierce (Alan Alda) på M.A.S.H 4077 sa när fader Mulchay (William Christopher) frågade varför krig är värre än helvetet. Svaret är enkelt när man ser det. Svaret är inte ordagrant men betydelsen är hävdar jag. Vilka kommer till helvetet? Vilka drabbas av krig? Finns det oskyldiga i helvetet?

Jag har sett nu sedan jag gått olika utbildningar i arbetsrätt och skyddsombudsutbildningar att vi människor är väldigt dåliga på att skapa tryggheten folk behöver som fått den undanryckt. Om en människa går in i väggen trots sina 10 år som kompetent medarbetare, och säg att hen är borta länge. Hjälper man den människan då när hen börjar arbetsträna om man inte använder hens kompetens. Finns ens kompetensen kvar? Om det uppstår ett problem och man inte tar med personen i fråga i brainstormingen om hur man ska lösa problemet hur får man då den personen att känna sig behövd på företaget. Det är inte säkert hen kan lösa något men kanske kan personen vara med och klura ut en lösning. Om en medarbetare förlorar en arm, sitter den armen då så nära hjärnan att man behandlar den personen som mindre vetande närt hen börjar arbetsträna? Det är så här det ser ut på allt för många ställen. 

Ground control to Johan F, The time is near, there's not too long, Can you hear me Johan F? Can you hear me Johan F? Can you hear me Johan F? Can you. Here am I floating in my tin can. A last glimpse of the world. The planet Earth is blue and there's nothing left to do

Jag är på väg mot okänt mål ut i universum, jag är redo att tokpippiförklaras. Here I am. Lås in mig. Men vänta, jag såg mina barn, jag såg min familj, jag såg mina finaste vänner ska jag lämna tokplaneten till dom utan att hjälpa till. Jag är inte på resa, jag är på flykt för jag är toktrött på idioti. Jag vänder min tin can och styr sakteliga mot jorden igen. Det finns saker att ta hand om här och vi måste hjälpas åt. Vi måste arbeta mot allt våld, även våld i nära relation även om det är asjobbigt att gå in och hjälpa någon som är utsatt. Vi måste få slut på rasismen, den är inte bra för något som är värdigt. Vi måste få fram samhällen som är lika trygga som jag fick känna mig trygg i min barndoms underbara Bankeryd. Vi måste börja lita på forskningen mer än vi litar på sociala medier. Vi måste hjälpas åt att få människor att känna sig behövda och betydelsefulla. Vi måste bli så mycket bättre på att nyttja våra olikheter, vill någon ha Europa som ett nytt Hitler Jugend där olikheter är uteslutna och du lever efter en manual som någon maktgalen snubbe tagit fram? Vi måste låta folk älska den de älskar oavsett könsidentitet för annars diskvalificerar vi fantastiska människor från att få vara trygga och lyckliga. ja den frågan är så mycket större men den är inte för mig att reda ut, jag kan inte tillräckligt för att kunna föra den talan. Tydligen enligt SOM institutet är vi här i Sverige beredda på att lämna ifrån oss demokratin vid vissa enstaka tillfällen. Då har man inte fatta mycket hävdar jag. Lämnar vi ifrån oss demokratin så bestämmer vi själva inte när vi ska ha tillbaks den. Nej vi behöver bygga en starkare demokrati så den blir i princip omöjlig att skada. Hur? Inte en jäkla aning men jag är gärna med och brainstormar. 

Jag vill att mina barn ska kunna känna sig trygga och lyckliga hela sina liv utan att behöva ta syntetiska preparat för att uppleva de känslorna. På tal om det. Just nu den 31 mars 2023 kl 20:48 så har människor spenderat bara i år alltså från och med 1 jan kl. 00.00,  98 439 757 201 dollar på illegala droger, är inte det fruktansvärt och något att skriva om i tidningar? 

Jag tror att man tenderar att sluta orka bry sig när man inte mår bra och när man mår jättedåligt kan man göra fruktansvärda saker mot sina medmänniskor, slå, tortera, mörda. Ta någons land. Hitta på att vissa människor är genetiskt underställda sig själv. Vi måste som sagt bära varandra när benen tillfälligt eller permanent läger av. Bara för att en människa anses ha för långt kvar till tillfredsställande produktion så kan vi inte kasta ut hen på gatan, vi måste slita lite, stå upp och kräva att man har tålamod. Man får väl höja priset på varan så länge. Skulle inte du vilja att du fick komma tillbaks i din takt att folk hade tålamod med dig. Ett benbrott går oftare att komma tillbaks från än posttraumatiskstress p.g.a. kanske ett krig. 

Jag tror att vi är så intelligenta och empatiska så att om vi litade på oss själva skulle vi lösa så mycket med tålamod och framför allt kärlek.

Tack David för en fantastisk låt. Den är visst ser jag från 1972 precis som jag. Jag kommer sätta mig i min tin can och resa mer, det har jag alltid gjort lite då och då. Ibland kort, ibland långt men jag vänder alltid tillbaks och det tänker jag fortsätta med. Nu kan man få tokpippiförklara mig men det är min olikhet så den tänker jag avnjuta i min frihet.