Även ett hjärta som är stort och fyllt av kärlek kan krossas!

Men för bövelen barn! Ta varandra i hand och säg förlåt. Vi vill inte! Var inte sådana småbarn, ta varandra och säg förlåt så glömmer vi detta. Bråka om en sådan skitsak. Men för helvete Greta Thunberg ditt missfoster, skulle det bli lite varmare här är det ingen förlust. Gå tillbaks till skolan och sluta skolka din snorunge. Synd inte segelbåten gick under på väg till USA. Vilken skitsak var det barnen bråkade om? Vad gjorde att det var så barnsligt? Är det konstigt att barn kallar varandra fula saker när t.ex pappa hemma sitter och kallar barn som får utrymme i media pga ett engagemang i en fråga som rör alla för den ena vidrigheten efter den andra? Är det konstigt att barn bråkar om saker när vuxna i sociala medier gör allt för att misstolka och sätta igång ett ordkrig?

Jag har ställt frågan innan och jag ställer den igen. Vad är det för fel i huvudet på vuxna människor som jobbar med unga människor och sprider massa lögner om andra vuxna de unga träffar i sin vardag? Sanningen har inte en chans i utbroderande jämfört med vad en lögn kan klä sig i för olika gestalter. Sprider du en lögn om någon kan den lögnen bli hur tokig som helst för den enda gräns en lögn har är fantasin hos lögnaren. En sanning är väldigt reglerad av gränsen för vad som är sant. Det som gör mig upprörd är inte att människor tycker illa om varandra, ingen kan älska alla men man kan ha så mycket respekt för en annan människa att man låter hen vara och man behöver varken lisma och kräla för hen i ren sarkasm man behöver inte heller hitta på osanna grejer att sprida. Låt människan vara. För att ge ett exempel jag lyft tidigare och jag lyfter det igen för det verkar inte finnas någon närstående ände på människors dumhet och lögners broderande.

Som sagt exemplet då. Om jag skulle bli irriterad på en samverkanspartner för att hen är grym ppå sitt jobb och jag känner att jag hamnar i skuggan av hen. Säg att hen är en hon. Säg att hon har kompetens så det räcker och blir över för sina arbetsuppgifter. Säg att folk tycker om henne för att hon även är en fantastisk och empatisk människa. Säg att jag är ganska ny på mitt jobb. Jag har haft andra jobb innan och har alltså införskaffat en del kompetens som jag har nytta av i mitt jobb. Vi har det lite struligt på byn, vi är flera aktörer som i samverkan försöker reda ut problemen. I bland lyckas vi tillsammans och i bland lyckas vi inte lika bra men fortfarande tillsammans. Hon skyller aldrig på en enskild aktör utan hon är med och tar lika stort ansvar för det som inte gick som vi tänkte precis som hon gör allt för att alla ska känna sig lika delaktiga när det går bra. Jag retar mig på att hon alltid verkar veta precis vad som ska göras, jag känner (vilket bara är en känsla utan grund) att chefer kanske tycker jag verkar svag jämfört med henne. Så jag säger något ofördelaktigt om henne till mina kollegor. Jag lägger på någon liten grej till för att ge tyngd åt den första lögnen. Jag planterar ytterligare tvivel hos mina kollegor vad gäller henne så att jag svingar mig upp på statushöjden. Nu kan jag råka säga något till min chef, om chefen inte tror mig kommer hen att få samma sak av mina kollegor om hen frågar dom. När chefen vet att det jag sprider runt verkar stämma så kan jag fortsätta droppa mina små lögner hos hen. Till slut så är risken att min chef råkar säga något när hen träffar de andra samverkanspartnernas chefer och då kanske jag kan få hennes chef att börja tvivla på hennes duglighet. Om hennes chef börjar ifrågasätta henne så finns det inte så många kvar som kanske har den äkta bilden för jag har ju smugit in mina lögner överallt och hon får svårt att med sanningen bemöta mina lögner, om hon lyckas bemöta en lögn så kan jag ju alltid brodera ut den så den kväver ropet från sanningen. Vad händer nu. Mitt mål är ju att bli av med en människa som tar ljuset jag vill ska falla på mig och nu är det inte långt borta. Jag är uppenbarligen en riktigt vidrig skitstövel men det är inget som bekymrar mig för jag har börjat tro att det finns en hel del sanning i mina lögner, varför skulle någon annan annars hjälpa mig att sprida dem. Tänk att jag hade rätt fast jag bara hittade på. Ångesten lyser med sin frånvaro och självbelåtenheten ger energi och det behöver jag för nu måste jag i varje situation bevisa att jag på riktigt är bättre än henne och skulle jag inte lyckas vara det så broderar jag ut lögnerna lite till. Att hon blivit sjuk av mina svinerier bekommer mig inte. Säg att hon blir sjukskriven, att hon hamnar i den berömda väggen.

Det jag (Detta är inte självupplevt på så nära håll men jäkligt nära, jag använder mig av mig själv så om du känner dig träffad så byt bara ut mig mot dig) vill säga nu är till dig som är utsatt för denna typ av mobbing. Vad du än tror så kom ihåg att, kommer citera en visa: "Du vet väl om att du är värdefull, att du är viktig här och nu. Att du är älskad för din egen skull, för ingen annan är som du." Kom ihåg detta. Även om det känns som lång väg tillbaks så finns det många som kan tänkas slå dig följe på vägen.

Vi som jobbar med ungdomar måste kunna ställa samma krav på oss själva som vi ställer på våra unga! Vill vi att unga ska sluta slåss och mobbas så måste vi också sluta mobbas.