klapp på axeln, kniv i ryggen.

Funderat lite på klappar på axeln och knivar i ryggen. En klapp på axeln kan vara bra och välgörande. En "kniv i ryggen" precis tvärt om. Det måste vara jobbigt att utstå både och från samma person om man får reda på det. Om någon säger till en att man är bra och sedan talar om för andra att man är en nyttig idiot som man hejar på så länge den är "lönsam" för en. Historien och Litteraturen pratar om många sådana personer, som t.ex Judas , dr Jekyll & mr Hyde, Gollum/Smeogul m.fl. figurer som vill invagga en i någon slags trygghet för att sedan ta ifrån en allt som finns av människovärde, glädje, självförtroende. 

Jag kan tycka fruktansvärt illa om vissa människor, dessa människor har gjort respektlösa saker mot mig eller mot någon jag tycker om t.ex mina barn, kompisar, släktingar. Jag kan tycka människor verkar märkliga även om jag knappt vet något om personen men jag kan inte tycka illa om den människan. För att jag ska tycka illa om någon krävs att den människan gör övertramp mot det jag står för och att det händer fler gånger. Jag skulle inte hitta på saker för att någon skall hamna i dålig dager för att jag av någon anledning skulle må bra av det.

Om en människa måste hitta på en lögn om någon man knappt känner för att den personen skall brytas ner så blir jag bekymrad. Om en människa skall tryckas ner för att den har "fel" kön, fel intressen, fel syn på ... enligt den personen så blir jag bekymrad. 

Om folk som vet att en del lögner är just lögner inte säger ifrån för att man tycker den utsatte är lite märklig eller för att man inte vill bråka med den som utsätter så blir jag bekymrad. 

När ungdomar håller på så så kallas det mobbing och de som utsätter kallas mobbare, händer det i sociala medier så kallas det näthat och de som utsätter kallas troll. När det händer IRL bland vuxna så ska det tydligen accepteras och man skall inte vara så jävla känslig och ta åt sig av allt och de som utsätter kallas t.ex kollega, studiekamrat, chef, granne...

Funderar ibland på hur vuxna visar sin ovuxenhet, vill inte kalla dem barn eller ungdomar då dessa är bra mycket smartare än dessa ovuxna vuxna. Funderar på när dessa ovuxna går igång och börjar hugga på varandra på t.ex Facebook och Twitter, riktigt vidriga ordväxlingar eller någon konstig ovilja att förstå varandra. Hade ungdomar gjort så hade vi krävt 2 temadagar om nätmobbning i skolan. 

Jag har lärt mig en del saker de senaste 10 åren om mig själv, saker jag inte trodde innan. Jag har bl.a lärt mig att kallas idiot kan vara en komplimang om jag kallas för det för att jag står för det jag tycker är rätt och att den som kallar mig det inte kan övertyga mig om att jag har fel. Jag har hellre få vänner jag litar på än massa bekanta som kan tänka sig att hugga mig i ryggen när jag inte behövs mer. 

Jag tror inte att man kan älska alla människor. Jag tror dock på att man inte behöver förstöra för någon med lögner, ska ni såra någon, hämnas på någon så gör det då med sanningen. Jag gillar inte hämndtanken men en ärlighets hämnd kan jag köpa att folk vill ha.

Hämnd, vedergällning och/eller vända den andra kinden till ?

 Det har varit en del skriverier om IS och vedergällningsaktioner, det var ett mord på ett barn i Blekinge och det går inte visa ut föräldrarna som var de som är dömda för brottet p.g.a vår lagstiftning. Folk blir hatiska och kräver blod, kräver hämnd, kräver vedergällning....

 

Om vi tar mordet på ett barn först. Mamman skall tydligen ha haft ihjäl sitt barn. Hon döms till livstids fängelse. Hon är inte ursprungligen från Sverige, inte heller är hennes pojkvän det som även han döms, tre års fängelse fick han. I Expressen läste jag om det här och det stora verkar vara att de inte kan utvisas till de länder där de kom ifrån p.g.a att de kommer bli dödade om de åker tillbaka dit. Visa ut dem skriker många. Handlingen mot barnet är hemsk, det tycker jag absolut. Men kan man kräva att vi ska bortse från vår lagstiftning, lagstiftning som är framtagen av humanitära skäl, för att människor inte ska dö i onödan. Men dessa människor förtjänar inte att leva ju!!!. Jasså? Jag vet inte. Jag vet inte varför det hände, om det finns någon psykisk störning, om det finns någon problemhistoria som utlöst något. Har inte en aning. Oavsett vad jag tycker så vill jag leva i en demokrati där människor som jag varit med och gett förtroende för att styra landet skall få göra det med. De tillsätter lagstiftare bl.a . Lätt för mig att tycka att det går att ändra en lag men jag vet ju inte egentligen hur många andra lagar som påverkas. Samtidigt så måste jag nog acceptera att allt inte alltid är så lätt som jag tycker och att vissa saker kanske ska få ta "onödig" tid så att rättssäkerheten alltid är så hög som  möjligt. Jag är lite nyfiken på varför barnet dödades och om det går att förebygga för att förhindra att det händer andra barn, detta barnet är redan en för mycket i mordstatistiken, känns mer som en viktig fråga än att utvisa två människor om ni frågar mig.

 

Om vi går lite utanför Sverige så har det varit mycket om IS och Jordaniens vedergällningar. Om öga för öga och tand för tand ska gälla så skall antagligen död straffas med död. Att man tar och dödar krigsfångar som hämnd tycker jag är lite läskigt. Ja det är konstigt att ha regler i krig! Men Geneve konventionen kom väl till för att skydda civila och de som följer order bl.a? Så när kriget som pågår nu i bl.a Syrien är över så hoppas jag att det blir många rättegångar i Haag för krigsbrott, rättegångar för båda sidor. Jag tror inte terror/krig kan ta slut om alla bara måste hämnas först. Det är ofta lätt att välja sida i krig för man väljer ju att sympatisera med dom som tycker mest likt det man själv tycker. Frågan är om jag kan tycka att en hel grupp människor måste tycka som jag? Kan jag  absolut tycka men jag måste då se saker från andra håll, försöka sätta mig in i varför en del inte tycker som jag, inte har samma värderingar osv. Jo jag är övertygad om att alla människor är lika värda så därför kan jag flippa ur och bli skit lack men jag skulle aldrig tycka att det är okej att använda våld ens på de jag tycker är idioter. Det som jag tycker verkar svårast med dödsstraff är vart gränsen går för att inte få leva längre. När någon tagit ett liv säger någon. Om det sker genom en olycka har man då förbrukat rätten att leva? Om man hamnat snett och gör saker för att föräldrarna aldrig klarade av att hantera en, att samhället missade att hjälpa en när man verkligen behövde det, har man då förbrukat livsrätten? listan går att göra lång och vart drar man gränsen? Går jag ut och frågar 1000 människor på stan vilka brott som skulle ge dödsstraff och vilka undantag som skulle kunna gälla är jag helt övertygad om att jag bara skulle få ett fåtal identiska svar om ens några alls. Skulle du ta ut två random mordfall i en rättegång så tror jag du skulle se att fallen är ganska olika även om det skulle finnas någon liten likhet. Det är lätt att tycka si eller så tycker jag men ibland/ganska ofta är verkligheten mer komplex.

 

Sådant funderar jag på. Och när det enligt mitt sätt att se det hänt sjuka, idiotiska, grymma grejer så hoppas jag att folk analyserar, utvärderar och försöker komma på något sätt att minimera de sakerna och helst eliminerar risken att det händer igen.