Sommarn är här. Sommarlovet närmar sig för många ungdomar. Vad ska man göra? Sommarjobb kanske om man har lite tur. Semester med föräldrarna om man har tur. Slappa, bada och njuta om man har tur. Läsa på sommar skola om man har..... otur! Vadå otur? Har man inte gjort det man ska så är det väl tur om man kan ta igen det och slippa ett extra skolår? Ja, jo i och för sig. Om man inte har gjort det man ska! Om andra inte gjort det de ska så har man haft otur! Men hur tänkte jag nu? Ska man börja skylla på andra? Vart tog det egna ansvaret vägen? Vänd på det! Vart tog skolans ansvar vägen? Vart tog regeringens ansvar vägen? Vart tog Jan Björklunds ansvar vägen? Jag är inte ute efter att göra ungdomar ansvarslösa, absolut inte. Men jag anser att för att ungdomar ska kunna ta ansvar så måste vuxna ta sitt ansvar på yttersta allvar, hur jobbigt det än är.
Man har sedan hösten infört ett nytt betygssystem som kan drabba de som går ut nian i år väldigt hårt. Man kan ha haft G i betyg under hela högstadiet i t.ex. matte även om man inte klarat alla kraven för betyget men gjort vissa delar så bra att man kunnat väga upp det. Har en person klarat A nivån i någon del, C nivån i ett par andra delar men inte klarat E nivån i någon/ett par delar så har den personen inte nått upp till E utan får ett F som är underkänt. Lärarna har kanske på en termin inte lyckats lyfta eleven tillräckligt och får då inte sätta ett godkänt betyg som nu heter E. Allt ska hänga på lärarna nu. Ja det hängde på lärarna innan med men deras ansvar har blivit ännu större och det i takt med att de får mindre tid till att jobba enskilt med elever och de får större klasser där de om de inte undervisar får gå in och vara stödlärare. Ingen tid utanför lektionstiden snart. Hur ska de kunna lyfta eleverna?
Resursskolorna är borta. Man har skolområdesenheter dit eleverna kan få komma vid stora problem och då är de där i 5-6 veckor sedan ska de tillbaks till sina klasser på hemskolan. Hur mycket hinner man ta igen på de veckorna? Hur mycket av andra ämnen än kärnämnena missar man? Jo men eleverna ska ju inte exkluderas och hamna i någon "obs"klass/skola. De ska inkluderas i sin hemskola. Jättefin tanke men måste man inte vara realist när man bestämmer över barn och ungdomars skolgång. Det de ska lära sig inför sin vuxentid. Om jag är kass i skolan. Jag ligger sist i de flesta ämnen. Går jag då på de lektionerna? Nä självklart inte! Va vill jag inte lära mig och försöka komma ikapp? Nä absolut inte! klart jag vill men jag går inte in i ett klassrum, sitter där 40 minuter och känner mig sämst för att sedan gå och byta böcker, gå till en ny lektionssal och känna mig sämst igen i 40 nya minuter 5 timmar om dagen, 5 dagar i veckan en så där 35-40 veckor om året i tre år om vi bara räknar högstadiet. Skulle jag ha den känslan när jag går till jobbet skulle ingen i hela världen få mig att stanna där i tre år, inte ens i tre veckor! Konstigt att vissa ungdomar skolkar? Eller är det det de gör? De kanske bara försöker överleva! Få dagarna att gå utan att det gör för ont. Få veckorna att gå så man får helg och slipper några av alla orimliga krav som ställs på dem. Ja vissa borde kunna göra det bättre än de gör. Varför gör de inte det då? Frågas det någonsin efter hur de mår och man väntar på ett troligt svar och man fortsätter fråga om man tror att man inte får det? Tar man sig tiden att skapa förutsättningar för en bra lärandemiljö? Tar man sig tiden för att få veta varför kalle/Lisa skolkar? Vad som skulle få dom att inte skolka? Har alldeles för många gånger hört skolans pekpinnar om att man har skolplikt och det är ett lagbrott att inte gå i skolan. I FNs Barnkonvention Artikel 3 står det: "Att det är barnets bästa som ska komma i främsta rummet vid alla åtgärder som rör barnet. Begreppet ”barnets bästa” är konventionens grundpelare och har analyserats mer än något annat begrepp i barnkonventionen. Vad som är barnets bästa måste avgöras i varje enskilt fall". Är barnets bästa att få gå i skola? Ja det tror jag nog man kan säga. Är barnets bästa att vistas dagligen i en miljö och i sammanhang där barnet känner sig värdelöst? Nä så tolkar inte jag artikel 3! Alltså är det enligt mig skolan som inte är anpassad efter eleverna och man kan inte kräva att eleverna ska anpassa sig till den enda skolform som räknas. Alla är olika och unika pratar man gärna om. Ändå ser skolan ut som den gör. Nä varje elev kan inte vara en egen klass det finns det inte resurser till men man kanske ändå någon förbannad gång se om man kan vara mer flexibel! Skolorna är ofta gamla och ser ut som de gjort sedan Lucy blev farmor för första gången. Och bygger man nya skolor så är de ljusa och fräscha men är inte speciellt flexibla. Där fick ni mig inte alls! Ja vissa skolor är jätteflexibla, man kan flytta väggar så klassrummen blir större eller mindre. Ja otroligt flexibelt. Lättare att vara sämst på 40 kvadratmeter än 60. Eller hur!
Funderar lite på nationella prov också. Vi tar matte igen. Man får använda miniräknare till vissa uppgifter. Kan i och för sig vara bra att visa att man kan räkna vanligt så att man inte har fruktansvärd tur att gissa på rätt knappar på 40 frågor. Ser inte läraren om man kan matte om man får en massa rätt med ett hjälpmedel som kräver att man vet vad man sysslar med? Jag tycker det är bra att man lär sig gångertabellerna, överslagsräkning, sannolikslära osv. Men alla kan inte redogöra i skrift vad de gör när de räknar. Ska de bli underkännda då fastän de vet vad de gör och gör rätt? jag tycker det är lite att trycka till någon som är duktig bara för att man ska. Det känns lite som att: kom inte här och tro att du är något" ändå lär vi ungdomar att kassera Jantelagen. Det finns de läkare som kan operera med gamla metoder men det går snabbare med nya. Ska de använda de nya metoderna bara när det är riktigt svåra operationer då? Varför kan man inte lära ut rätt saker på ett bra sätt 2013 som om det vore 2013 och inte 1959? Jag är inte lärare och det är inte lärarnas fel att det blir enligt mig ganska knasigt ibland. Det handlar om att man inte ger rätt förutsättningar till lärarna så att de kan lära ut så att alla kan hänga med. Jag såg i någon statistik att pedagoger är överrepresenterade i riksdagen. Det kan man inte tro när man ser hur man behandlar skolväsendet nationellt. Glömmer man så jäkla fort hur det ser ut när man får vara med och bestämma. Pedagoger/lärare ska inte hängas för något av det jag skrivit. Det är de som talar om vad läraren ska åstadkomma med knappa resurser i en oflexibel värld. Ja det finns skolor som lyckas olika bra. Det kan bero på 1000 olika saker men jag tror att elevsammansättningen tillsammans med pedagog/lärar tätheten är ganska viktig. 300 elever på skola X kan vara behagligt många samtidigt som 300 elever på skola Y kan kännas som 900 skola X elever. Ändå jämförs de jämnstora skolorna med varandra och det blir alltid rektorns fel om det inte funkar och alltid utbildningsförvaltningens förtjänst om det funkar bra.
Jag har inga generalplaner till lösningar men de som jobbar inom skolan borde kunna fundera fram bättre lösningar för skolan än vad som finns idag. Jag har miljarder gånger större förtroende för alla duktiga pedagoger/lärare/lokalvårdare/vaktmästare/elevhälsoteams personal/rektorer i Sverige än vad jag har för utbildningsminister Jan Björklund.
Detta är som vanligt bara mina funderingar men jag sprider dom gärna för jag tycker ju alltid att jag har rätt tills någon motbevisar mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar