Läste på Expressen om Måns Zelmerlövs framfart på räkmackan som han både äter och glider runt på. Möjligt att det är så. Jag tror ändå att det ligger en hel del hårt arbete att komma så långt som han gjort. Men det är vad jag tror. Jag kommer berätta mer om vad jag tror om bara en liten stund. Först skall jag bara tala om vad jag tycker. Det är intressant att läsa på Twitter, Facebook och andra sociala medier en kväll så här när Eurovision sång contest semifinal 2 går på tv. Många som skriver mycket om personerna som deltar. Fula påhopp på människorna. Om man inte gillar vad en människa gör så kan man väl uttrycka det men ifrågasätta intelligens och håna eventuell sexuell läggning känns bara patetiskt. Okej att det är offentliga personer men man ska inte behöva ta vilken skit som helst oavsett hur offentlig man än är.
Vart vill jag komma med det här då? Jag TROR, alltså inget vetenskapligt evidensbaserat material alls bara vad jag tror utifrån mina erfarenheter jag har med mig. Som sagt jag tror att folk som inte kan glädjas med offentliga personer när det går bra för dom utan där glädjen att få trycka till och förminska är större. Jag tror att det är samma personer som inte klarar av när det går bra för sina kollegor, grannar, vänner, livskamrater. Jag tror det är samma personer som sitter vid fikabordet och kallar Måns Zelmerlöv kraxande idiot som antagligen gjort Christer Björkman glad för att få vinna Melodifestivalen. Jag tror det är samma personer som sitter med polarna och säger att min kollega är en jävla idiot som bara har tur att det går så bra på jobbet och att personen antagligen tillfredsställt chefen för att få så bra lön. Jag tror det är samma personer som jublar när grannen får magsjuka samma dag hen skulle gå på konserten man själv velat gå på. Osv... Tror ni hajar. Nu undrar jag, varför mobbas barn? Klart man får tycka vad man vill om vem man vill. Uttrycker du vad du tycker får du nog tåla mothugg. Jag vet. Har skrivit över 200 blogginlägg. Fått ta emot en del om vad jag är för en jävla sjuk person. Kan ta det så länge det inte är massa sjuka hot mot mig eller min familj. Men det är det jag menar. Bara för en människa är offentlig ska hen inte behöva ta emot vad som helst av vem som helst. Bara för att X är din kollega så äger du inga rättigheter att kränka X. Bara för att din sambo gått med på att bo med dig så ger inte det dig någon rättighet att kränka din sambo.
Pratas ju ofta om köksbordsrasismen men jag tror det finns även en hel del köksbordsmobbning och då ofta mot kollegor som är lite för bra. Skadeglädjen är den enda Sanna glädjen sägs det ju ibland och jag tror att det kan ligga något i det. Det fanns en tid då jag ville vara bäst i vad som helst. Att bara vara bra dög inte. Letade efter svagheter hos "motståndare" för att kunna trycka till och sänka. Men hur bra jag än varit på saker så nog fan dyker det upp någon som är bättre. Jag har för längesedan lärt mig att jag kan vara nöjd med att bara vara jävligt bra utan att behöva vara bäst. Jag har en vän som är riktigt grym på så jäkla mycket. Att "bara vara tvåa" efter henne behöver absolut inte och har ännu aldrig varit något nederlag. Inte ens om det bara är hon och jag. Jag kan lätt vara tvåa och sist och känna att jag är jäkligt bra. Och jag lovar. Första gången jag kom på mig själv att vara glad för att någon annan var nöjd med något hen lyckats med gav en varaktig glädje. Detta är väldigt längesedan men det var en go känsla. Så vad jag vill säga är, tryck inte ner om det inte behövs, lyft för det behövs och det ger en härlig glädje. Men det är vad jag tycker. genom att försöka må bra tror jag att andra mår bra runt omkring. Jag skriver försöka för jag vet att det kan kännas som mission impossible. Kärlek före hat! Jag är ingen Gud så jag gör fel ibland. Men jag försöker göra rätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar