Hbtq, brott, sjukdom eller helt normalt ?

 I går läste jag om Ugandas anti hbtq lag. I dag läser jag om Ugandiska tidningar som hänger ut de 200 mest kända homosexuella i Uganda. Uganda backade från dödsstraff till 14år- livstid för att vara homosexuell eller utföra homosexuella handlingar. Nu kommer jag som vanligt bara spekulera lite. Om man inte kan få igenom dödsstraff så måste det ju vara ganska "smart" att hänga ut de obekväma i tidningen. Att slå ihjäl en homosexuell har ju hitintills om man får tro diverse organisationer inte lett till fällande dom än i Uganda så frågan är ju om detta är medvetet vilket ja innan jag fått annan fakta tror. Sett att många tycker det är för hårt straff. Vi har ett OS i Ryssland som precis tagit halvtid och fortsätter med Paralympics. Ett Ryssland som även dom har en anti gaylag. Ett land som inte tvekar på att fängsla de som sprider hbtq-propaganda. Det finns no promo homo lagar i Alabama, Arizona, Louisiana, Mississippi, Oklahoma, South Carolina, Texas och Utah om vi tittar åt väster. 2013 Var det 38 Afrikanska 23 Asiatiska inkl mellanöstern, 11 Amerikanska, 10 Oceaniska, 2 Europeiska länder, de 8 staterna i USA som lagstadgat i någon form mot Hbtq och 2 europeiska länder som vill lagstadga men ännu inte fått igenom det. Vi har även partier i Sverige som vill ändra lagstadgningen runt Hbtq radikalt bla Kristet Värdeparti. Regeringsröstningen 2008 som ledde till att samkönade äktenskap blev godkända i Sverige var det bara Krist demokraterna som röstade mot. Ville bara ge lite perspektiv i det stora och lilla så det blir klarare över hur jag funderar.

 

1979 slutade Sverige se homosexualitet som sjukdom. Jag undrar vilken behandling eller medicin man försökte bota homosexuella med innan 1979. För man måste väl försökt bota de homosexuella eftersom de ansågs sjuka? Såg på en dokumentär att det finns "kristna"organisationer  i USA som hävdar att de botar homosexuallitet. Om man lyssnar på lagstiftare i de länder som har anti ga lagar, om man läser på bloggar skrivna av de som vill ha lagstiftning mot om man läser på forum mot HBTQ så verkar de flesta där eniga över att de homosexuella får skylla sig själva eftersom de valt att bli homosexuella. Jag kan inte riktigt köpa att det skulle vara ett val. Lyssnade på en klok komiker från Skottland, Daniel Sloss. Han har en poäng i att det inte kan vara ett val. Då skulle mänskligheten dö ut. De flesta män skulle antagligen välja homosexualitet om det vore så. De flesta som har en penis och har lekt med sig själv gillar det eftersom de flesta fortsätter eller vill fortsätta med det . Alltså kan penis inte var ett hinder för att bli homosexuell. Måste vara något annat som gör att de flesta män dras till kvinnor. Alltså kan det nog inte vara valt för majoriteten i alla fall. Och som sagt jag tror inte på sjukdomsteorin heller eftersom det varken finns botmedel, bromsmedicin, behandling eller att det visar att något skulle vara sjukt i kroppen.

 

Homofobi däremot kan ses som sjukdom/sjukdomstillstånd. Eftersom det är en klinisk påvisbar kraftig irrationell rädsla (fobi) för homosexuella eller homosexualitet. Homofobi kan också vara ett allmänt starkt ogillande utan kraftig irrationell rädsla som riktar sig mot homosexuella, homosexualitet. Jag anser att man får tycka och tänka som man vill i Hbtq frågor men man får inte kränka en människa som inte tycker likadant. Visst kan man vara emot och visa att man är det så länge det inte blir till hot och våldsamheter.

 

Jag bara är lite nyfiken och jag går till det färskaste exemplet Uganda som precis skärpt sin lagstiftning mot homosexualitet. Man ville införa dödsstraff men vek sig för FN och regeringar som tyckte det var fel så man beslutade om 14 års fängelse till livstid. Försökt hitta straffsatser för andra brott i Uganda men hittar inget. Skulle vara intressant att se vad straffen är för misshandel, vållande till annans död, mord osv... är i Uganda.

 

Läser tyvärr 2014 fortfarande om att det skulle vara de homosexuella och narkomaner som sprider AIDS och därför ska man ta krafttag mot homosexuella. AIDS utvecklas när en HIV smittad inte har något immunförsvar kvar. Detta är ovanligt i dag i länder som har råd med bromsmediciner. HIV viruset upptäcktes 1985. Läste att HIV överfördes till människor när de hade sex med apor. Har inte hittat något som konfirmerar det, däremot att viruset kommer från apor. Schimpanser för att vara mer exakt. Det överfördes till människor som slaktade och åt schimpanser från området kring Victoriasjön. Varför är jag så fördomsfull att jag tar upp AIDS i ett blogginlägg om homosexulitet och Hbtq funderingar överhuvudtaget? Jo för att det verkar vara ett starkt argument i många länder till att lagstifta mot homosexuella.

 

Det som stör mig mest i Hbtq frågan/frågorna är att folk ska lägga sig i och försöka smutskasta/syndbelägga/sjukdomsförklara/fördömma osv... människor som vill leva samliv eller bara ha sexuella relationer som är helt lagliga för oss som är heterosexuella.

 

Länge leve kärleken, omtanken, och friheten för att få älska vem man vill!

Mobbing

 Läste att 371000 vuxna blir mobbade på jobbet varje år. 371000! Det är ganska många. Och så undrar vi varför barn mobbas. Jo i och för sig är barn klokare än vuxna väldigt ofta men vi vuxna tvingar ju barn att bli just vuxna. Och vi tvingar på dom hela vuxenpaketet.

 

Undrar hur många som jobbar med människor som mobbas? Alldeles för många tror jag. Jag tänker lägga krutet på skolan för där går alla barn och ungdomar med bara några få undantag. Jag menar absolut inte att alla lärare mobbar varandra men som sagt jag jämför bara vuxna och barn/ungdomar och då är det lättast för mig att göra det på arenan där de möts ofta och många.

 

Lena har bytt klass av någon anledning och är ny i det gänget. De andra barnen fryser ut henne för de tycker de har det bra och tjejerna vet att Lena är omtyckt så de vill inte släppa in henne i gruppen för de är rädda för att kompisarna börjar lyssna på henne och ger henne plats som de andra delade på innan. Man talar inte om för Lena vart man skall vara efter skolan, man låter inte Lena sitta med i matsalen, man ger inte Lena info hon missar när hon av någon anledning är borta från någon eller några lektioner. Detta skulle vi vuxna kalla utfrysning vilket är mobbing. Säg att Lena är lärare. Hon har bytt arbetslag. De andra i arbetslaget vet att hon är duktig på sitt jobb, man vet att hennes gamla arbetslag uppskattar henne. Man vill inte i det nya arbetslaget göra saker som Lena vill. Man väljer att göra som man alltid gjort. Man informerar inte Lena om planer man har. Man hälsar inte på henne när hon kommer till jobbet. Man ser till att fikabordet är fullt när et är rast osv. Detta är utfrysning och alltså mobbing. Är det lika illa eller borde vuxna Lena klara detta bättre än eleven Lena?

 

Om en elev mobbas så reagerar förhoppningsvis de vuxna i skolan. Man pratar med eleverna, kanske med föräldrarna. Man pratar om att man inte behöver älska alla men ska respektera varandra när man är i skolan. Om en vuxen mobbas vem reagerar och agerar då? Är det lika själklart att reagera? Kan rädsla för vad övriga kollegiet hindra folk från att agera? 

 

Ja hävdar att vuxenmobbingen i många fall är värre. Barn/ungdomar som mobbas är absolut ingen bagatell, finns barn som tar livet av sig på grund av mobbing. men finns det vettiga vuxna runt dom så får de ofta bra hjälp att lösa situationen.  Många vuxna som också tar livet av sig p.g.a mobbing. Har de samma skyddsnät som eleverna? Vi ojjar oss över mobbingen på sociala medier bland ungdomar. Absolut något att ta på allvar. Vi vill gärna reda ut vad som blev fel bland ungdomarna och ofta slutar mobbingen och man accepterar att man inte gillar varandra men man gör inget väsen av det. Hur ofta ojjar vi oss om en kollega blir mobbad? Jag tycker inte vi vill reda ut det, vi hoppas någon annan gör det. Vad som orsaka mobbingen tar vi inte heller tag i för det kan vara så att tuffa jag blir liten för jag har en del i det och då blir det lite jobbigt.

 

Mobbing är alltid ett problem oavsett om det är ungdomar eller vuxna som blir utsatta. Mobbing känns lika mycketför vuxna som för ungdomar även om många vuxna låtsas kunna klara situationen oftare än ungdomar. Jag har jobbat med över 250 kollegor, (har jobbat på ett par stora skolor och förskolor) jag älskar inte alla dom. Jag har pratat skit om många men bara med vänner som inte startar rykten på stan. Jag är inte speciellt stolt över det. Men när jag jobbar så måste jag vara professionell. Jag måste bortse från mina känslor för en annan människa och se till att jobbet blir gjort på bästa sätt. Jag vill verkligen inte att en människa ska bli sjukskriven p.g.a mig. För jag vill inte bli sjukskriven p.g.a dig. Och om vi jobbar för att inte ungdomar skall göra illa varandra fysiskt eller psykiskt så kan vi vuxna inte göra varandra illa fysiskt eller psykiskt. Tro mig! ungdomarna vet när det inte står rätt till bland oss vuxna och ska vi då tala om att dom gör fel så kan vi få problem med vår trovärdighet. I bland måste vi vuxna vara de vuxna som vi utger oss för att vara och är den kostymen för stor så har vi problem.