Det är ett tag sedan jag skrev något. Det händer så mycket i världen att jag behöver tid att kolla fakta och hinna med innan nästa grej händer och så glömmer media och vi de föregående knasigheterna.
För ett och ett halvt år sedan utmanade jag mig själv och bytte arbetsplats till en organisation och kommun som jag inte visste något om. När jag var på anställningsintervju i november 2023 fick jag uppleva två chefspersoner med sådan glöd, det är en underdrift, med sådan eld att de kunde gjort våran dvärgplanet Pluto till ett nytt semesterparadis. Jag förstod att tackade jag ja om jag fick frågan skulle jag vara nybörjaren i gänget trots att jag hade erfarenhet tidsmässigt som de hade varit tvungna att gå ihop fyra fritidsledare för att komma upp i.
Kanske är det att få vara nybörjare med kunskaper som gör att jag känner att fritidsledare kan jag vara till pensionen skickar bort mig från arbetsmarknaden. När min pappa var fritidsledare på slutet av 60 talet till slutet av 80 talet var jobbet ett helt annat, ändå är det han som varit inspirationen i mycket av min glöd och vilja att göra skillnad, att få vara med och utveckla.
När min pappa jobbade på fritidsgårdar i Jönköpings kommun så fanns det rökrum, ofta i kafédelen på fritidsgårdarna där fritidsledarna rökte i hop med ungdomarna (Åldersgränsen 18 år för att köpa tobak i Sverige röstades igenom 1997) När jag började som timledare 1989 så var vårt(timledarnas) jobb att sköta fiket och hjälpa till vid arrangemang. Fritidsledarna höll i aktiviteterna vilket var en klok uppdelning oftast. Redan på 70 talet försökte man med gårdsråd och liknande demokratiska övningar men oftast utan att låta ungdomarna få ta något reellt ansvar. Man gjorde mycket bra verksamhet, man fångade in intresset hos ungdomarna och försökte få ut ungdomarna i föreningslivet. Vi var med på många arrangemang nationella och nordiska med innebandy och musik. Vi var på läger, vi hade tisdags innebandy tillsammans med gruppboenden mm mm. Vi var många på gården när jag växte upp, säkert 70-80/ kväll i ålder 13-säkert 25 år där de 17+ arna mest satt i fiket, spelade kort, rökte och tog det lugnt, kanske spelade de lite biljard för man fick även röka uppe i biljardrummet. Någon gång runt 1993-94 slutade man att låna ut/bjuda ungdomarna på cigaretter, ungdomarna var tvungna att ha okej från föräldrarna för att få röka på fritidsgårdarna.
1996 var jag färdigbakad som fritidsledare och det hände en del under några år där, eller det kunde hänt en hel del. Runt millennieskiftet så fanns det en fritidsledare i Göteborg som heter Jonas Agdur, han hade funderat ett tag runt ungdomars inflytande och vad det kunde göra med deras fritid bl.a År 2005 bildades KEKS (Kvalitet och kompetens i samverkan). KEKS är inte', KEKS blir-vad vi gör det till, tillsammans vilket nu motstridigt ;) är ett Nätverk som har blivit europeiskt. Mer om det om en liten stund.
Jag var helt säker på att jag var på peaken sav min karriär när jag hade lämnat skolan som arbetsgivare och gått över till Fritidsförvaltningen i Jönköping. Jag trodde jag inte kunde höja min kompetens mycket mer. Jag harb haft fantastiska människor runt mig i Utbildningsförvaltningen så som Ann, Tommy, Faiz, Henke, Annelie, Brita, Ingemar, Kaj, Maria, Tord, Peter, Annika, Åsa, Fred, Thomas, Mia, Gun, Annelie 2, och många till. Människor som gett mig utrymme att utvecklas till den fritidsledare jag blev då och har lagt grunden med mig att våga utmana, testa och tillåta sig att misslyckas men också gett verktyg att vända misslyckanden. Sen kom jag till fritidsförvaltningen där människor som Christer, Tommy, Olle, Lasse, Linda, Anette, Annika, Micke, Peter, Martin, Anders, Ida, Malin med flera litat på att jag kan hantera jobbet och föra arbetet framåt tillsammans i teamet. Åren går och jag behöver nya utmaningar. Jag hamnade i Habo där man jobbade mycket som i Jönköpings kommun men med den lilla rika kommunens extra krydda, vi behövde aldrig vara oroliga för vår existens i kommunens verksamheter, vi var självklara medspelare. En fantastisk Fritidsgårds lokal och bra ekonomi borde borga för att man har en fantastisk verksamhet. Man hade då och säkert nu en väldigt bra verksamhet men det jag har upptäckt var att jag nog blev bekväm. Jag gjorde mycket grejer, var med och utvecklade ungdomsforum och nätverkandet i kommunen men blev nog bekväm. Gav jag verkligen 100% av min kompetens chansen att få spelrum? Bad jag om att få det spelrummet? Vi hade det ju så bra och ungdomarna verkade trivas, inga tvivel om det.
2024 i Februari ramlar jag in hos avdelning Ungdom i Falköpings kommun. Jag är dubbelt så gammal(minst) som de jag ska arbeta med. Jag gör min första verksamhetsdag i en sluten aktivitet i Stenstorp med Alicia som lär rutinerade, kompetenta super fritidsledaren Johan hur man gör verksamhet i Stenstorp, jag lär mig metoden The loggbook som KEKS tagit fram jag lär mig att varenda grej vi gör och kommer göra har ett syfte och jag lär mig av en människa som peppar och stöttar fritidsledaren med 27 riktiga fritidsledar år och några timledar år. Sen kommer man till Vartofta där Joel som jobbat ett tag bollar tankar och idéer och litar helt på att jag tänker ta min plats. Tredje verksamhets dagen är jag i Kinnarp med Kasper som har hur mycket metodkunskap som helst och gladeligen delar med sig av det. KEKS lutar sig på forskning när deras metoder plockas fram, forskning från Sverige såklart,. men även Europa och resten av världen. Vi har lokaler på flera ställen som kunde varit mycket roligare och våra egna, vi har en budget som vi försöker få ungdomarna att styra över och helt plötsligt är jag bekväm på ett annat sätt. Jag är bekväm i sättet att arbeta men jag måste vara på tårna varje verksamhets tillfälle, jag har hittat ett sätt som passar mig väldigt bra där jag inte längre strävar att jobba på världens bästa fritidsgård utan jag är med och får jobba i verksamhet som absolut kan bli världens bästa. Jag kan inte sätta mig och låta kvällen gå om vi har ungdomar på plats, jag måste ha aktivitet eller planera aktivitet med de ungdomar som är där och vill planera vilket många av dom vill någon gång.
Det finns många sätt att bedriva fritidsgårds/mötesplats verksamhet på, det har jag sett med egna ögon under mer än 30 år. Jag älskar utveckling och jag tycker om när den är forskningsbaserad så vi gör så rätt som möjligt. Jag älskar att barnkonventionen är lag och därför något vi måste ha med i allt vi gör. Jag älskar att forskningen, EU och KEKS tagit fram en Charter för ungdomsarbetare som är super tydlig om hur vi ska, inte bör eller kanske försöker jobba efter utan vi ska! Jag älskar att det finns forskare som Linda Lengheden som verkligen stöttar och bollar med fritidsledare/ungdomsarbetare om vad som är bra verksamhet och varför den är det. Jag har nämnt många namn, men ett namn är ännu inte nämnt. Det är Anders Carlberg. Mr Fryshuset. Han är en av mina stora förebilder när det gäller att jobba med ungdomar.
Ju äldre jag blivit, ju mer jag sett, ju mer metodiska människor jag möter på min yrkesväg ju mer har jag förstått att det är viktigt att analysera. Det kan vara tufft för jag kan ju vara orsaken att saker inte funkar till 100% som de borde kunna funka. Finns det begränsningar i normer som gör att ungdomar inte känner sig välkomna? Påverkar vårt(personalens) agerande vilka som besöker vår verksamhet? Kan vi arbeta bort hinder? Vad behöver vi för stöd och verktyg i det fortsatta arbetet?
Och som sagt jag har haft många personer runt mig som låtit mig få testa, falla, resa mig upp och lyckas. Det är fantastiskt att fått/få jobba med dessa människor och fler än de som blivit omnämnda. Jag har haft många samverkanspartners som också fått mig att utvecklas så som, Katarina, Andreas, Linda, Emelie, föreningar, Svenska kyrkan, m.fl. m.fl.. Jag har lärt mig mycket som inte står i böcker av timledare, praktikanter och framför allt ungdomar. Jag hade aldrig varit så bekväm i att jobba med ungdomar med psykisk ohälsa om jag inte jobbat med Lisa. Listan kan bli hur lång som helst.
Var den som inte sätter upp hindren för nybörjarkollegorna oavsett om den gör sin första dag i yrket eller börjar sitt 30:de år i yrket. Låt oss falla så hjälps vi åt att komma upp och ser till att vi får ut något av fallet och lär oss balansera så vi inte faller på samma ställe hela tiden.
