Som Gloryhammer sjunger, I wanna fly away on a unicorn to land of freedom and light. But i know that my destiny is to die in the ultimate fight. I wanna fly away ´cross the galaxy to discover tne force inside of me, I wanna fly away. Vad menar jag nu då? Jo så här. Jag skulle önska att det fanns en plats där alla människor behandlade varandra med respekt oavsett vad människan varit med om och vad människan kan bidra med. Det finns en sådan plats sägs det, den heter Utopia. Men det är det stora problemet, den fiktiva personen Raphael Hythlodeaus som seglat med Amerigo Vespucci hittade ju Utopia i fiktionens värld. Men kanske Utopia finns där ute någonstans i universum. Annars kanske vi måste börja leta efter Utopia inom oss. Men det känns inte som att jag kommer få uppleva upptäckten av Utopia utan jag får fortsätta slåss här för att andra ska få chansen att uppleva just det Utopia där alla människor är lika mycket värda och där man hjälper varandra med precis allt och där motsättningar inte finns, få uppleva detta någon gång i framtiden. Under tiden kommer vi på denna planet fortsätta hitta på jävelskap för att utrota de som inte tycker, känner, förstår, rätt eller ser rätt ut, eller som bara har något vi är fruktansvärt avundsjuka på. Vi kommer använda heliga böcker, profetior, tecken till att rättfärdiga vår kamp att utrota andra människor.
Lite väl mörkt va Johan? Ja jätte mörkt, man får ju vara glad över att man är född i ett land med en hyfsad demokratisk ordning, ett land med få nästan obefintliga naturkatastrofer, ett land som stoltserar med att man är ett av världens mest jämställda länder. Hyffsat nära Utopia va? Naturkatastrofer sker på andra platser på jorden men så som vi använder jordens resurser så är vi väl i högsta grad medskyldiga till en hel del som beror på överexploatering av jorden. Det demokratiska läget är ständigt under attack, ibland mer ibland mindre men det är inget som bara finns av sig själv, det har våra förfäder kämpat sig till och vi behöver kämpa tillsammans för att fortsatt kunna njuta av våra demokratiska privilegier. Jämställdheten ligger vi i topp på men det betyder inte att det inte finns massvis kvar att göra på det området. Ja vi har kommit längre än de flesta men det är långt till mål. Så ja min bild av läget är fortfarande mörk men jag hoppas vi är på väg ut ur mörkret.
On a quest that is calling me to the other side of galaxy I`ll kfind my destiny in outerspace in any year. (text: Fly away: Glory Hammer) Så vad är det jag ska göra eller har gjort i andra änden av galaxen för att dra mitt strå till Utopia. Som Alphaville sjunger, You can´t halt youre car for an afternoon in Utophia we shall stop the war on thoose afternoons in Utopia. Jag får jobba i det lilla. Jag är en del av problemet så jag borde kunna vara en del av lösningen. Jag kommer vara en del av lösningen så länge jag kan. Jag har blivit så gammal att min självkänsla hänger på att jag kan se mig själv i spegeln utan att skämmas. Det är något jag tagit till mig som jag har lärt mig av unga människor som går sina egna vägar och trotsar förväntningar från normsamhällen och ibland från sina egna familjer. Kan man vara HBTQ+ och fungera i en hetronormvärld. Ja det funkar utmärkt om människor ser människor som människor, om vi inte låter flera tusen år gamla böcker fultolkas för att förtala och förakta människor som funnit sig själva. Om vi kan respektera varandra oavsett sexuell läggning, könsidentitet osv så kommer vi få ett samhälle där olika är norm i stället vilket låter mycket mer hälsosamt i mina öron. Det har jag lärt mig av ungdomar i min närhet. När vi tittar på jämställdhet så tycker jag att jag kan se vinning i att man är arbetsgrupper med kompetenta medarbetare oavsett vad. Kan en 50 kilos hen köra lastgrävare, långtradare, lok, flygplan, rymdfärja you name it eller anser du att det måste vara en 118 kg:s man som gör dessa jobb? Kan en 118 kg:s man jobba med sömnad eller måste det vara en kvinna till det? Kan vi leva sida vid sida även om vi läser olika heliga böcker? Eller ska vi slåss och döda för den gudomliga kärleken och utrota alla som läser fel bok? Ja svaren är ju självklara för väldigt många. I alla fall självklara i teorin men är det verkligen naturligt att två tjejer ska leva i hop, iofs är det bättre än två män som lever ihop hehehe. Jämställdhet ja men hur ska den lille bruden kunna koppla de tågvagnarna, hon skulle må bättre av att stå i ett kök hehehe. Vadå lika lön. Jag får ju igenom fler idéer än tjejerna hehehe. Det är citat - hehehe som jag sett i div grupper där sådant diskuteras. Om vi på riktigt vill vara de vi säger oss vara så måste vi våga vara så öppensinnade som det krävs.
När vi inte är 100% produktiva så verkar det som att vi förlorar något bland de som är närmast rent fysiskt. Vi förminskas och blir lilla gummade. Man ändrar tonläge i rösten och medvetet eller omedvetet omyndigförklarar omgivningen en. När någon gått igenom tuffa grejer så tror vi tydligen plötsligt att vi kan skada hen med att bete oss som vi gör med de andra runt oss som betyder något. Jag vet föräldrar, mor och farföräldrar som skall hållas undan pissdåliga bud. När någons barn, barnbarn är dödssjuka, förolyckade eller liknande så ska man skydda ihjäl äldre nära släktingar. Vi får nog börja inse att de som kom före oss har styrkan att ta emot usla besked, klart folk sörjer men det är helt i sin ordning annars kan man nog ifrågasätta den empatiska förmågan, dock kan det skilja sig vitt och brett på hur man sörjer. När någon trillat ner i ett "hål" och mår psykiskt dåligt betyder det inte att vänlighet vuxna emellan är uteslutet, man behöver inte omyndigförklara personen som fallit. Många som faller ner i sina hål är väldigt starka människor men de har fått använda sin styrka på tok för mycket och för länge utan återhämtning.
Så som jag började denna text: I wanna fly away on a unicorn to land of freedom and light. But i know that my destiny is to die in the ultimate fight. I wanna fly away ´cross the galaxy to discover tne force inside of me, I wanna fly away. Jag ska flyga i väg på min enhörning för att leta efter entrén till Utopia men jag kommer tillbaks och slåss för det jag anser är värdighet, jag kommer slåss för mig och dig, det är det enda som kan få mig att se mig i spegeln utan skam. Jo självklart kommer saker inte funka, jag kan av mindervärdeskomplex kanske inte våga och då kommer skammen finnas där, men så länge jag kan lära av fantastiska människor oavsett ålder och utbildningsnivå som är viktigt ibland men långt ifrån allt så kommer jag att kunna förlåta mig själv och ge mig tillbaka min självkänsla, göra om och göra rätt.
Så när du vet vart Utopia finns så sjung ut det för världen och fram till dess får du gärna göra min resa till vår resa, ju fler desto bättre.
