Livet är för kort, låt det inte regna bort.......nananananana. ...

Hur är det egentligen ställt med oss? det lär vi få veta efter denna covid-19 pandemi dragit förbi. Kommer vi att kunna lära oss något av denna pandemi eller är människan som vanligt näst intill obildbar? Tar vi med oss att vara rädda om varandra. Jag hoppas det, det har dött människor som är saknade av många och som hade så mycket mer att ge. Kristina Lugn hade mer att ge, hon var ju fortfarande aktiv. Adam Alsing likaså, han borde fått en 35 år till kan jag tycka. Men vad jag tycker när döden svingar sin lie som om han vore full och han inte visste vad han höll på med spelar ingen roll. Jag kan lika lite som någon annan stoppa döden eller ge tillbaka liv. Efter som jagi nte kan ge tillbaks liv kanske jag inte ska hitta på saker för att sänka en annan människa. Man kan ha olika åsikter och tycka två helt samma sak om fakta men man ska kanske inte hitta på egna fakta, när en lögn upprepas tillräckligt många gånger så blir den en sanning även om den är osann. Det går inte att diskutera om vad person x gjorde i Tanzania om person x aldrig varit i Tanzania. Om person y ändå berättar vitt och brett vad person x gjort i Tanzania och person y inte ger sig så blir det ju svårt för person x att få gehör för det som är fakta vad gäller person ys vänner och bekanta. 

Jag har haft närmare 300 kollegor och samverkanspartners som jag jobbat nära. Det har varit lärare, fritidsledare, fritidspedagoger, socialtjänstens fältare, poliser, vaktmästare,  bibliotekarier,  receptionister. Jag har även samverkat ännu fler professioner i diverse nätverk. Jag älskar inte alla jag jobbat med, tycker rent av illa om vissa. Hur illa jag tycker om folk spelar ingen roll, jag kan inte börja hitta på saker bara för att få dem attverka knäppa. Måste jag hitta på saker och inte kan ta saker som hänt så kan jag bygga en sanning som hen inte kan försvara sig mot på ett rimligt sätt. Om jag sprider att ditt eller datt gjorde person x i Tanzania till mina vänner och kollegor så kanske person x som bevisligen aldrig varit i Tanzania inte fårhöra dessa påhittade rykten förrens långt efter många andra, hur lätt blir det då för person x att få folk att tro att saker och ting aldrig hänt? 

Jag har haft många kollegor och sa verkanspartners i mitt liv. Jag skulle säga att jag har varit väldigt trygg på mina arbetsplatser, jag vet att det finns människor som inte gillar mig och människor som tycker riktigt illa om mig men jag har alltid haft bra folk runt mig som gjort att jag aldrig behövt känna mig otrygg i jobbvardagen. Det är lätt att vara stark när det finns många runt omkring som hjälper till att hålla skiten på avstånd. 

Om jag däremot är stark och antalet trygga människor är färre än de som blivit lurade av osanningar och försvarar den skiten då kan snart det som ansågs vara starkt vara brutet, alla har olika sätt att handskas med motgångar så det behöver vi interabbla alla sätt här just nu. Jag tänker dock lyfta tre person x här som hamnat i liknande situationer. När person x är en kunnig och lojal medarbetare samtidigt som samverkanspartners och chefer och andra i organisationen får till sig från person y att person x  inte alls är det och det påståendet är byggt på osanningar som kommer resultera i att person x blir misstrodd då kommer detbli tufft för person x att vara stark. Det krävs inte mycket när det redan blivit för mycket för att få en person att känna sig mindre stark. Att vara stark är för mig bara ett sätt att beskriva när allt är enklare och man mår bra, har inget med styrka att göra egentligen. 

När man lyckats få en person att vara sjukskriven så pass att hen tillslut väljer att säga upp sig för att kunna orka komma tillbakstill att börja arbeta igen så är det illa. Börjar man sprida osanningar som folk tar för sanningar för att knäcka en person och förstöra inte bara arbetslivet utan också djupt påverka privatlivet då är man farligt ute. Jag hoppas att när så många under en tid har varit riktigt oroliga för sina eller närstående personers liv i pandemin här att man tänker sig för innan man börjar förstöra en annan människas liv. Självklart ska vi kunna argumentera och debatera saker och ting, självklart kommer inte alla att tycka om varandra, offentliga personer kommer granskas och synas hårt precis som innan och så måste det få vara. Men! har inte person x varit i Tanzania så är det inte okej att person y hittar på en massa skit om vad person x gjorde när hen var i Tanzania! 

Jag skrev att jag haft många bra  människor runt mig genom åren. Jag kommer missa några när jag skriver om vilka som betytt mycket för min trygghet i de olika arbetsgrupperna och samverkansgrupperna. Utan er hade jag inte utvecklats i den riktning jag gillar att utvecklas i som medarbetare och samverkanspartner. Jag kommer som sagt missa någon eller några men det får bli så för det finns folk som ska lyftas fram och förtjänar mitt hjärtliga Tack!  

Marita, Victor, Lisa, Anna, Anders, Josefin, Rasmus,  Mikaela, Anders S, John, Emelie, Linn, Annika, Thomas, Pia, Stina, Zache,  Lenny, Jenny, Liz, TG, Linda, Peter, Martin, Lisa, Mike,  Malin R, Mattias, Peter, Thomas, Lars, Thomas, Annika, Anette, Glenh,  Plutten, Fia, Sofia, Sara, Sara, Emma, Camilla, Malin, Linda, Camilla som jag även gifte mig med, Jonas B, Ann M, Faiz min fantastiska mentor,  Henke, Kaj!, Annika, Åsa, Fred, Thomas, Jenny, Lennart, Maria, Dennis, Emma J, Hasse, Stefan, Jarmo, Katarina P!, Linda, Andreas, Peter, Alexandra, Carolina, Anders, Bodil, Andreas, Tommy S, Ingemar S, Brita B, Viktoria, Micke F, Mikael O, Bertil, Ann, Marika, Malin, Anna B, Bo, Niklas, Anki, Gun, Mia, Annelie, Lena, Kerstin, Tony, Lotta, Bengt, Lena, Ola, Robban, Katarina, Patrik, Mats, Janne, Håkan, Madde, Sara, Susanne, Anna, Anna A, Johanna, Patrik, Mattias, Ann Marie, Marita F, Håkan, Sofie, Daniel, George, Mona, Anna, Thomas, Björn, Anders, Walter, Pär, är som sagt bara några av de som jag är tacksam över att ha haft runt mig i diverse jobbsituationer men dessa förtjänar verkligen att nämnas som fantastiska medarbetare i diverse konstilationer.