Funderade lite som vanligt på allt möjligt. Slötittade på någon dokumentär om fåglar. Började fundera över flockbeteende. Nu har jag inga belägg för att det är sanningar jag skriver här, det är bara högst personliga funderingar.
Skulle det kunna vara så att våra normer är en sorts flockbeteende? Ni som läst mina inlägg tidigare vet att jag har svårt för det där med normer men jag tänker ändå behandla det ämnet just nu. Fåglar som flyger i flock har en ledarfågel som styr vart flocken tar vägen. Har fiskar i stim det också? Någon i stimmet borde ju ha den rollen annars skulle väl stimmet inte hålla ihop. En del boskap som strövar på stora områden har ledare som de andra djuren följer. När man tittar på en del mänskliga beteenden så verkar vi också lätt kunna följa en ledare. Ta t.ex. en fotbollsmatch i Allsvenskan. Det går en massa folk mot en fotbollsarena. Många av dem känner inte varandra men de hittar varandra med hjälp av färgkoder och pratar och har trevligt på väg till match. Helt plötsligt börjar någon skrika att domaren är homosexuell och snart är den kören stor. Jag tror ju inte för en sekund att alla som skriker det tror att det ligger till så och jag tror att väldigt få av de som skriker det skulle säga det om de stod själva öga mot öga med domaren men när alla andra gör det så är det kanske enkelt att haka på och man låter någon annan tänka åt en, kanske någon man aldrig sett innan. De som tänker kanske hakar på för att alla andra gör det och skulle inte jag så skulle det bli konstigt och jag skulle uppfattas som märklig. Det finns antagligen en norm för hur man gör på läktaren.
Ett barn blir mobbat i skolan, antagligen för att någon som är en ledartyp tycker att det kan göras. Andra barn hakar på. Vi säger alltid att det beror på att man inte vill bli den mobbade, kan det vara så att man bara följer utan att fundera bara för att en ledartyp gör så? Kan det vara så att man gör som de andra för att inte sticka ut? Kan man i så fall inte säga att det är mobbingkulturens norm?
Många ifrågasätter varför inte fler tyskar satte sig upp mot Hitler. Kan det varit så att han fick med sig för honom rätt människor och bearbetade in sina idéer under tid så skaran växte och det till slut var det normala, för många tyckte han hade rätt?
Kan det vara så att Kriminella organisationer och sekter överlever för att de har starka ledare och när du väl är med finns det normer som gäller och är grundläggande för reglerna i organisationen?
Gruppvåldtäkter som inträffar då och då kan de bero på flockbeteende och starka ledare? Är det inte väl enkelt att bara skylla på hur full man var och inte visste att hon inte ville?
Bara funderingar men jag tycker ändå att vi är en flockvarelse även om vi bildar egna familjer och hör till den lilla flocken så samlar vi oss diverse stora flockar där vi kan stänga av tänket helt och bara följa.
Jag tror inte att en kille för det är oftast det tar och sliter loss stolar från en läktare och kastar in på plan för att han tycker det är en utomordentligt bra idé. Jag tror att vissa vill bli sedda av ledaren och gör vad som helst för att ses. För att ses som en som står upp för gruppen.
Jag tror inte att många av "följemobbarna" mobbas för att det verkar smart. Jag tror dom gör det för att visa sin tillhörighet i gruppen och gör det de tror förväntas av dom.
Jag tror inte alla Nazister eller dess sympatisörer gjorde som de gjorde för att de alltid drömt om det. Ja tror man sa och gjorde saker för att visa sig lojal med gruppen, man gjorde det som man trodde förväntades av dem.
Jag tror inte det är lätt att sätta sig upp mot beslut i sekter och kriminella gäng av den anledning av att man valt att stå utanför det samhälle som staten har service och skyddsnät för. Jag tror det är lätt att bara göra det man tror förväntas av en.
Vad är enklast i en gruppvåldtäkt? Att vara lojal mot ledaren och kompisarna eller att skydda en flicka som man kanske inte ens känner?
När jag skriver ledare så menar jag inte hela iden att det är en uttalad ledare. Jag skriver även om ledare som den som tar initiativet till att det blir en händelse. För om inte någon gör något så händer inget heller.
Alltså så tror jag att vi är flockvarelser. Okej då kan jag gå ut och göra vad jag vill nu då för jag gör ju bara det min flock förväntar sig att jag ska göra!
Nej jag tror inte det. Jag tror varje människa måste ta ansvar för sina handlingar. Vi behöver mäniskor som inte faller in i normen. Vi måste se att är man inte inom normens murar kan man vara normal ändå. Vi måste lära oss att acceptera att inte alla tycker och tänker som jag och de kan ha rätt i alla fall. Vet vi alla människors agenda? Vet vi varför människor gör som dom gör? För att få reda på det kan det behövas att ifrågasättas, diskuteras, förhandlas osv. Men att säga att personen inte är normal innan man vet varför det som sker sker kan göra att man drar fel slutsatser och tar fel beslut om ur man själv agerar. Tro mig jag har gjort det många gånger men försöker lära mig av mina misstag
Som sagt, inga vetenskapliga belägg här men funderingar jag klurat på idag.