Hur beter jag mig mot andra. Del 1

Satt och lyssnade på Melissa Horn och det var låten Sen en tid tillbaka. Det är en väldigt fin låt. Den fick mig att tänka lite också. Här nedan har jag skrivit av en liten del av texten så att ni kan få en idé om hur jag tänker idag. Kan/får inte skriva av mer men lyssna gärna på låten så kanske det blir ännu klarare.

Och jag har ändrat I mitt rum, köpt nya möbler
Och samlat damm på min gitarr
För allting jag skriver det blir ändå för kort
Och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort

Risk för att det blir lite upprepningar från tidigare inlägg men det får ni ta, annars blir det svårt att få ihop det här.

Det är just det där att vara nöjd med och att veta att man är bra som man är. Inte att glömma det eller låta andra tro att det inte är så.

Har haft anledning till att fundera på hur jag beskriver människor. När personerna man ska beskriva är inom synhåll beskriver jag nog helst med färger och klädesplagg. Är dom inte inom synhåll försöker jag ändå att beskriva med hur personen ifråga brukar klä sig. Jag försöker att inte beskriva med kroppsform, egenskaper eller lyten. Varför gör jag inte det då? Kan jag inte? Jo det är den enklaste sak i världen att säga att någon är smal, tjock, lång, kort, den glade, den sure, den tröga, den smarta osv.

Känner ganska många människor och alla har kroppsliga egenskaper och personliga egenskaper som jag lätt kan ta fram i en beskrivning men det är bara utifrån mina tolkningar. Känner en person som alltid fått höra att hon är ansvarsfull. Jättefint säger någon, verkligen positivt. Men om hon har en syster som alltid blivit sedd som den söta så lovar jag att den ansvarsfulla gärna hade bytt någon gång, kanske bara en gång för att också få vara söt. Och i mina ögon är hon den söte och ansvarsfulle inte sagt att den söte inte skulle vara det men i en jämförelse om jag gör den blir det så.

Jag har alltid varit lång, längre än de flesta jag umgås med och det finns det absolut fördelar med men det är inte kul när man för 1000 000 gången får höra hur lång man är. Jag är bara 193 cm så många har kommit i kapp eller ja några iallafall. Jag har inga problem med det idag men när jag var yngre kunde jag tröttna på att folk tydligen trodde att jag var dum i huvudet eller något för det verkade som om dom trodde att jag inte hade en aning om hur lång jag var/är. Jag har inga problem med att duscha och klä mig själv så jag har rätt så bra koll på mina kroppsformer. Måste vara lika jobbigt att känna att man är kort kan jag tänka då. Man kan ha accepterat sin längd och tycker att man är okej. Men om det kommer någon som t.ex är lite längre och säger att va skönt att någon är kortare än mig. Hur känner den personen sig som är kortast i det läget. Oh va kul att göra en annan människa glad eller jag har hört det där lite för många gånger för att kunna glömma bort att jag inte är längst i detta rum?

Jag kanske är lite gnällig nu för sådana kommentarer är sällan elakt menade men jag tror att de kan ta otroligt fel och få människor att bli ledsna på riktigt. Hur många gånger har jag inte sagt att det är lugnt men menat du då din fete/smala/korta/korkade/dumme.... fan. Det är så vi fungerar. Jag skulle väl aldrig erkänna att jag blev sårad för att någon skojar till det om min längd. Nu är det lugnt för nu är jag inte extremlång längre, lite längre än medel längd och det trivs jag med så det är lugnt. Men därför försöker jag att inte beskriva människor med kroppsform. Klart att det händer men då är det när jag pratar med människor som jag känner och litar på att dom vet varför jag gör det enkelt för mig och är det för att vittna så kan det kanske finnas anledning till att uppskatta längd och vikt men annars så nej. Skulle jag göra det ändå så hoppas jag någon reagerar och säger till mig.

Det är så lätt att det man säger kompererar sig självt. Beskriver jag någon som lätt kraftig blir det lätt i andras mun överviktig sen tjock sen fet. Säger jag smal blir det lätt mager sen tunn sen anorektiker. Eller om jag säger kort blir det lätt liten sen dvärg osv. Och har man otur då så kommer öknamnen som ett brev på posten. Själv kallades jag Älgen i min ungdom, inte så farligt och jag tyckte det var okej. Kanske för att det var bättre än att kallas flaggstången, fyrtornet eller något mindre upphetsande. Men jag vet ju personer som kallats Tjock Nisse, Mini, Cp-lisa osv.  Kan tänka mig att det inte är så kul men vissa lurar sig själva att tro att dom accepterar dessa namn bara för att man inte orkar ta strid hela tiden sju dagar i veckan femtiotvå veckor om året.

Om man tittar på den mänskliga hjärnan så sägs det ju att konsekvenstänket är färdigutvecklat i tjugo-tjugofyraårs åldern så därför är det ju inte konstigt att man kan få öknamn när man är yngre. Det jag tycker är lite tragiskt är när vuxna gång på gång kallar någon något eller beskriver någon på ett ofördelaktigt sätt utan att tänka på om någon blir sårad. Misstag kan alla göra, till och med jag men att göra dom gång på gång är inte okej. Och för att det ska kunna vara misstag så skall man ju helst veta att man gjorde fel annars är det ju svårt att ändra på sitt beteende men när man inte kan ändra på det för man tycker att personen ifråga bara är larvig så undrar jag om konsekvens tänket blir fullt utvecklat på alla eller om det finns vissa som saknar den förmågan hela livet. Vet någon om det kan vara så så skriv det gärna i kommentarsfältet.

Det är spännande att se hur sköra även den mest sjävfortroendestinna människa kan tappa allt och tycka att hon/han/hen är värdelös. Minsta lilla skavank som betraktas eller kommenteras fel kan rasera hela självsäkra attityden. Ett födelse märke, en celluit, en sned näsa, öron som står ut lite en rynka, tjocka ögonbryn tunna/tjocka läppar, skulle kunna hålla på länge men ni förstår nog vad jag är ute efter. Man pratar om att skönheten sitter på insidan och jag kan hålla med men har man inte kommit en människa så nära så är det ju utsidan som räknas därför tycker jag man måste vara försiktig med hur man uttrycker sig. Och visst, en människa som har ett vackert inre får ju helt plötsligt ett vackrare yttre om ni frågar mig. Tänkte jag skulle fortsätta mitt tänk fast i en annan vinkel men det får bli en del två av detta inlägg. Så om en liten stund finns det ytterligare ett inlägg.