Tänker bara dela med mig av lite funderingar. Just det, funderingar. När grannen slår sin fru vill man gärna inte lägga sig i. Det kanske inte är så farligt. Det kanske är överdrivet från hennes sida. Man ska ju inte men hon kanske hade förtjänat det lite grann i alla fall. När grannen dricker lite mycket; kan man då bara lägga sig i? Nej men inte ska väl jag säga åt en vuxen människa hur hen ska dricka. Det är nog bara lite mycket just nu, hen lugnar ner drickandet snart tror jag. Nä det där är inte mina problem. Vi lever väl i ett fritt land för fan? När grannarna skaffar barn ska man då tala om att det är olämpligt? Grannar som aldrig slåss. Grannar som dricker måttligt. Grannar som har arbete och betalar skatt. Grannar som aldrig varit i klammeri med rättvisan. Grannar som är ett fantastiskt par och nu känner sig mogna för att ta steget att bli föräldrar ska man verkligen inte gå in och avråda dem? Ska man inte bara säga att de inte borde skaffa barn? Nä varför skulle man lägga sig i och försöka förhindra det. Det är väl fint med barn. Om man inte försöker påverka familjer där någon eller några parter sabbar sina och de runt omkrings liv så ska man väl inte försöka sabba för ett sådant här par. Eller? Förutsatt att det är ett heterosexuellt par då förstås, eller? Det måste ju vara ett par som slåss för heteronormen i samhället annars kan det ju bli knasigt, eller? Heteronormen verkar ju vara okej om man blandar in vithetsnormen även när folk far illa som i våld i nära relation, alkoholism så länge man har råd att vara alkoholist.
Jag har diskuterat med folk och bland de konstigaste jag hört som argument för att homosexuella inte ska få skaffa barn är och här följer fler exempel som jag tycker är lika märkliga. Tänk om barnet blir homosexuellt? Vänta nu, jag känner kanske tio homosexuella som kommit ut med att de är det. Alla dom har en mamma och en pappa, alltså uppväxta med heterosexuella föräldrar. De är homosexuella ändå. Jag känner bara till ett homosexuellt par som har stora barn. De barnen lever i heterosexuella relationer. Bara för att fundera över om det skulle ha med saken att göra. Del två av den frågan som egentligen är del ett och borde vara det enda svaret är. Varför skulle det spela roll? Är en homosexuell människa inte lika mycket värd som du. Vad i sexualiteten hos homosexuella är det du stör dig på? Om två människor älskar varandra och lever ut sin sexualitet med omtanke för varandra och inte gör illa varandra är det då fult bara för att de är homosexuella? När man läser vad en del skriver både privat men även i div organisationer så verkar man vilja få homosexualitet förbjudet. När man hör människor som är emot hbtq rörelsen överhuvudtaget verkar det ibland som att det är värre att vara homosexuell och leva i en fin homorelation än att ha en taskig heterorelation. Men hon kan väl inte polisanmäla sin man för att han var sugen och inte hon?
Jösses vad vi tänker på normer då. Vi tänker på ofödda barns kommande problem. Barn som lever med två sammanboende pappor har det lite tuffare än barn som lever med mamma och pappa säger folk att det finns undersökningar som visar. Dessa undersökningar går ut på att vi har ett heteronormativt samhälle. Det är ju vi framför allt vita heterosexuella män som är överst på privilegiestegen som är dom värsta bajskorvarna. Det är ju vi som bestämmer vilka samhällsnormer vi vill ha. Inte vad alla andra vill ha utan vad vi vill ha. Om vi inte talade om för barn som växer upp med "samkönade" föräldrar att de är annorlunda. Om vi inte påpekade för dessa barn att deras föräldrar är annorlunda. Om vi bara kunde tala om för dessa barn att de är normala och att man i livet har en massa funderingar om allt och att det är okej. Skulle de barnen då må sämre? Vi är ganska duktiga på att pedagogisera ihjäl vissa barn för att de lever i familjer som inte följer en norm som tydligen väldigt få har en ide om varför den finns överhuvudtaget? Behöver vi normer. Vad är normalt och varför är det normalt? Vem bestämde att det är normalt? Räcker inte våra lagar för att hålla samhället igång på ett acceptabelt sätt? Tydligen i vissa grupper så är normerna betydligt viktigare än lagar. Tror ni mig inte så fråga Mark Levengood som höll på att bli ihjälslagen för ett gäng år sedan bara för att han är homosexuell. Det var den enda anledningen. Mark Levengood skulle dö för att han är homosexuell. Hur märkligt är inte det? Jonas Gardell blev i sin ungdom våldtagen ett flertal gånger om jag minns hans berättelse rätt. Nä lagar är tydligen intet värda när någon inte faller in i några totalt värdelösa normer.
På tal om ofödda barn. Aborter är ett ämne som diskuteras ständigt och det tycker jag är bra. Det är viktigt att diskutera känsliga saker och inte sopa dem under mattan. Jag tycker att det borde vara upp till den som bär barnet att avgöra om man vill ha barnet. Jag tycker inte att folk ska göra aborter i stället för att använda preventivmedel. Att påstå att det är det kvinnor gör är nedvärderande. Jag tror inte att någon tar lätt på abortfrågan som någon gång gjort abort eller tänker göra abort. Det är viktigt att det finns professionella att prata med innan man bestämmer sig. Och med professionella menar jag inte någon som ska avråda eller råda utan någon som tar reda på varför och hjälper till att svara på frågor runt vad det än gäller och belyser risker med att göra abort lika väl vad risken i det specifika fallet är om man inte gör abort. Jag tycker det är som jag skrev kvinnans sak att avgöra om det ska bli eller ej. Kvinnans kropp, kvinnans beslut. Så tycker jag.
Många av de som är emot homopars beslut om att skaffa barn och som är motståndare till abort what so ever är väldigt ofta emot att kvinnor ska kunna få insemineras och skaffa barn själva utan någon snubbe. För en kvinna är det ju enkelt att skaffa barn utan att ha en känd pappa till barnet. Ett krogragg, en bortamatch, inga mobilnummer och bara förnamn. Har hon tur där räcker kanske ett sådant ragg. Problemet där är väl att det är väldigt osäkert. Att följa med någon hem utan att känna den personen alls innan är en risk bara det. Att oskyddat ha sex då är en annan risk kvinnan tar då. Jag kan tycka att det är bättre med inseminationer då, det verkar säkrare. Men det är ju fruktansvärt egoistiskt att skaffa barn själv. Bara för att man så gärna vill ha barn. Okej hur gör det det mer egoistiskt än att man är två som gärna vill ha barn bara för att man vill ha barn? Att skaffa barn är väl väldigt egoistiskt. Oavsett vilket ädelt syfte du har med att skaffa barn så finns det inte ett enda barn som bett om att få födas eller bett om att få just dig till förälder. Och! Jag tycker det är okej att vara egoistisk. Hade inte mina föräldrar varit det så hade jag inte funnits. Oavsett vad ni tycker om det så är jag glad. Jag tycker om att leva.
Många är beredda att ta strid för/mot barn. Oavsett om det är grannens vilja att skaffa barn på ett normbrytande sätt, eller om det är barn som svälter i ett land långt borta. Det som fortfarande verkar svårt att få vuxna att ta strid för när det gäller barn är sexhandeln utomlands. Klart alla avskyr vuxna som köper sex av barn. Ändå så är den vita mannen med och håller UNICEF:s statistik på 1 200 000 barn inom child trafficing levande i allra högsta grad.Nepal, Indien och Thailand är länder som nämns ofta när det gäller utnyttjade barn.
En annan grupp barn som det tydligen råder delade meningar om ifall man ska ta strid för är barn på flykt. Vi skapar regler och rutiner som gör att många barn hamnar i kläm. Människor är inte sena med att utnyttja det. Förhoppningsvis hamnar en utvisningshotad ungdom hos någon människa som vill hjälpa och när ungdomen p.g.a t.ex åldersuppskrivning inte har rätt till sitt boende ser till att ungdomen får tak över huvudet och mat i magen. Förhoppningsvis hamnar inte ungdomarna i klorna på organiserad brottslighet. Förhoppningsvis får ungdomen hjälp av någon så hen inte ser prostitution som ända sättet att få in lite pengar för att överleva. En del av dessa barn och ungdomar som inte får stanna här försöker ta sina liv. En del lyckas med det och det anser jag är ett fruktansvärt misslyckande av oss vuxna. Det finns folk och myndigheter som tycker det är okej att skicka barn som inte kunnat bevisa att de är barn tillbaka till förföljelser och ständigt hot om ond bråd död eller till tortyr och slavgöra för div grupperingar som hatar dem.
Bryr sig människor verkligen alltid om andras ungar? Eller är de bara slagträn för att jag och mina barn ska kunna få det lite bättre även om det betyder att andras ungar som är bortom synfältet får det mycket sämre? Skulle barn må sämre av att vi behandlade allas barn på ett respektfullt, kärleksfullt sätt utan att slå dem i huvudet med våra idéer om normer.
Jag har själv tre barn. Tur att jag är singel kanske för annars hade jag gärna skaffat fler barn. I och för sig så börjar åldern spela mot mig. Jag vill inte att mina barn ska övningsköra med min demenssköterska sedan. Annars har ju vi snubbar tyvärr den förmågan att kunna bli pappor hur gamla vi än är. Det är det inte många som säger så mycket om. Om två män skaffar barn när de är i säg 30 års åldern så finns det de som tycker det är för jävligt att de får göra det ostraffat. Det kan ju vara i en överenskommelse med en kvinna t.ex och då behövs det inte frågas några myndigheter om lov. Om en man 85 år skaffar barn med en antagligen betydligt yngre kvinna då de flesta blir infertila långt innan 85 så skulle det ju vara okej då utifrån heteronormen. Jag kan ju se betydligt flerfördelar för ett barn att födas in i det 30 åriga parets familj och ha chansen att växa upp med två trygga vuxna. Jag kan ju se en ensam kvinnas insemination som leder till barn som en minst lika funktionell familj som vilken annan då ett sådant beslut knappast är en fyllegrej utan fruktansvärt genomtänkt. Som sagt jag är singel och har tre barn. Inte många klandrar mig för att jag lever så. De flesta tycker det är okej. Några enstaka tycker inte jag är man nog för att jag inte höll i hop familjen. Er tänker jag skratta rätt in i fejan. Klart att en skilsmässa inte var det varken jag eller barnens mamma trodde skulle ske när vi skaffade barn. Men så blev det. Klart att barnen har tagit illa vid sig av det ibland hur mycket vi än försökt att få det att funka och göra saker på ett schysst sätt. Varje familj har ju sitt sätt att fixa vardagen lika väl som festligheterna i livet oavsett om man är vuxen och barn, mamma, mamma/pappa,pappa barn.Om man i familjen oavsett vuxensammansättningen eller ickesammansättningen har ett eller flera barn.
Så mina funderingar kretsar kring om man inte bara nu när det där med barn är något man får lägga sig i hur mycket som helst om familjebilden skiljer sig från någon skitnorm. Kan vi inte bara vara överens om att. Tjenare, du är värdefull för den du är! Lycka till och jag tänker inte försöka sabba ditt liv!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar